Bridgedamer med rätt att ta stick

"Du ska saka klöver nu!" "Hur många klöver har du?" "Har du några hjärter kvar?" "Ja men då går du hem i lillslang!"

Replikerna går runt det filtklädda, kvadratiska bridgebordet. Den här dagen har Gunvor Ekehult tagit fram det speciella bordet med grön filt som gör att spelkorten inte halkar omkring. Det är inte alltid som bridgedamerna använder det, de spelar lika bra vid det runda köksbordet. De träffas på St Persgatan i Uppsala där Gunvor bor. De tre andra kvinnorna, Ingalisa Skjöldebrand, 99 år, Ulla Annemark, 98 år, och Gertie Sandqvist, 95 år, har kommit med endera färdtjänst eller med buss och promenad. I mer än sex år har de träffats var fjortonde dag. De turas om i tur och ordning hemma hos varandra; St Persgatan, Luthagsesplanaden, Dragarbrunnsgatan och Gnejsvägen i Eriksberg. 

– Jag har spelat bridge sedan jag var ung. Mina föräldrar spelade, jag och min syster lärde oss av dem och vi spelade tillsammans på somrarna. Jag spelade med de vuxna också och jag kommer ihåg första gången för då fick jag fantastiskt fina kort på hand och de vuxna var förvånade, säger Gertie Sandqvist, och skrattar gott åt minnet.

Även Gunvor har spelat sedan ungdomen. Hon växte upp i Länna utanför Uppsala och hennes pappa spelade priffe, också det ett kortspel som liksom bridge spelas av fyra deltagare med två spelare i varje lag.

– Jag tyckte det var intressant och roligt med kortspel. Pappa åkte runt och spelade och jag fick tidigt följa med. Sedan bildades en bridgeklubb i Länna där vi bodde. Vi hade en lokal i Holmens bruk. När jag började arbeta i Norrköping på Holmens huvudkontor bildade vi en bridgeklubb där också, säger Gunvor Ekehult.

Tidigare om åren inledde kvinnorna sina bridgeträffar med en drink. Därpå åt de en varmrätt tillsammans och kaffe med kaka. Först därefter intog de sina platser vid bridgebordet för att spela. Nuförtiden hoppar damerna över drinken men ett litet glas vin kan de ta, lagad mat till lunch känns inte heller så viktigt men en matig smörgås bjuder de gärna varandra på. 

– Det är så trevligt med sällskap särskilt nu när vi är gamla och inte rör oss så mycket. Det betyder så mycket att ha den här vänskapen vi har tillsammans, säger Ulla Annemark som långa tider har bott utomlands i London, Sydafrika  och Grekland bland annat, men även då spelade hon bridge.

Alla fyra pratar ofta i mun på varandra, men de tystnar också för att lyssna på vad var och en har att säga. De hjälper varandra med årtal, stöttar varandra när minnet trilskas och påminner varandra om anekdoter, lägger till och drar ifrån i varandras berättelser. När någon blir sjuk påverkar det förstås hela gruppen, då försöker de ses så snart det går för att stötta tillfrisknandet. Att träffas så här är något de verkligen rekommenderar till andra äldre, men de rekommenderar inte att spela tillsammans som äkta par.

– Nej, det ska man nog inte göra, alla par klarar inte det, det blir lätt att man retas med varandra och tycker att den andra gör fel. Men vi fyra som träffas här pratar om mycket annat också som om vilka böcker vi har läst eller lyssnat på, om musik, tv-program och teater. Det är vänskapen som är allra bäst med att träffas, säger Inglisa Skjöldebrand, äldsten i gänget, samtidigt som hon lägger en hand på Gerties arm och den andra på Ullas.

Det verkar inte fattas samtalsämnen för de fyra bridgedamerna men de är eniga om att aldrig prata politik.

– Vi undviker alltid att prata politik, så vi vet inte vad var och en röstar på, säger Ulla Annemark men då utbryter stora skratt runt bordet.

– Säg inte det, säger Gertie Sandqvist.

– Nej, det lyser igenom, säger en skrattande Ingalisa Skjöldebrand.