Minnesord
Vi minns CG som en varm person, en humanist med genuint intresse för hur andra har det. Han förstod att resonera klokt med de äldre och erfarna. Han lekte gärna med de små och han såg och respekterade varje barn. CG var också mån om dem som råkat illa ut; med juridisk kunskap och klokhet hjälpte han personer som var utsatta för maktmissbruk eller på annat sätt orättvist behandlade. Han var även katternas bästa vän.
CG beundrade naturen och särskilt fåglarna fångade hans intresse. Han fascinerades av strömstarens spännande jakt efter bottenlarver i iskallt strömmande vatten. ”Den lille har kommit” var signalen varje vår när den dök upp i Fyrisån, nedanför Juridicums lokaler vid Gamla Torget. CG försvarade ofta Uppsalas natur- och kulturmiljövärden i samband med planerade exploateringar. Han var ordförande för Uppsala Naturskyddsförening 1991–1993.
Vi kommer att sakna lunchsamtalen med CG, och mötena i familjekretsen. I större sällskap skapade han med sin kulturella allmänbildning och humor en uppsluppen stämning, även bland personer som inte kände varandra särskilt väl. Humorn svek honom inte ens på slutet. Några dagar innan han gick bort, den första april, meddelade han att i dag bjuder Hospice på förstärkt äppeljuice, upp till åtta procent.
Carl Gustaf var en god berättare. Han var uppväxt i Hova och hade fångats av västgötahistoriernas antiklimax. Vi lyssnade även på hans märkliga och dråpliga skildringar av originella präster och överliggare som han träffat vid studierna i Göteborg och Uppsala, och vi bortser gärna från att han möjligen kan ha kryddat storyn något.
Vi saknar honom mycket.