Erik Lundkvist: "Orglarna får inte tystna"

Allt började i Nätra kyrka i Ångermanland, där Erik Lundkvists far var kyrkoherde. Som tonåring fick Erik Lundkvist ta plats vid orgeln när kantorn var sjuk.

– Nätra kyrka är en av Sveriges största landsortskyrkor med den bästa orgelakustiken, säger Erik Lundkvist, som sedan dess har spelat på orglar över hela världen.

För några av de starkaste minnena från hans tid som ambassadör för den svenska orgelmusiken, på uppdrag av Rikskonserter, står besöken i dåvarande östblocket. I städer som Leningrad, Leipzig och Kiev var konsertsalarna fullsatta då Erik Lundkvist tog plats.

– Jag blev väldigt väl omhändertagen, man var som en kung, säger han. 

Samtidigt var resorna inte riskfria.

– Då var jag yngre och frimodigare, jag skulle aldrig göra om det i dag. Jag upplevde rent fysiskt att jag blev spionerad på. I Rumänien misstänkte jag att det fanns mikrofoner bakom tapeterna i hotellrummen, säger Erik Lundkvist. 

Hemma i Sverige var han i nästan tre decennier huvudansvarig för Stockholms internationella orgelfestival. Erik Lundkvist talar med värme om den tiden, då Stockholm kallades "Europas orgelhuvudstad". Orgelmusik klingade över hela staden, inklusive förorterna.

– Det är en stad full av underbara orglar. Orgeln i Stockholms konserthus, som jag var med och byggde 1982, är kronan på verket. Tyvärr befinner sig orgelmusiken i dag i en enorm svacka, populärkulturen tar över i kyrkan och tränger ut orgelmusiken. Jag tänker på det varje dag, orglarna får inte tystna, säger Erik Lundkvist.

I hans hem i Sigtuna är det däremot sällan tyst. Piporgeln är, tillsammans med trädgården, det som håller Erik Lundkvist och hustrun Ulla sysselsatta under pandemin. 

– Du anar inte vad musik kan sprida glädje. Det är kittet i vår familj, säger Erik Lundkvist. 

Paret träffades på Kungliga Musikhögskolan 1963. Till Sigtuna kom de i slutet av 1980-talet efter att Bollmoradalens kyrka på Tyresö, där Ulla Lundkvist var kantor, hade brunnit. 

– Några ungar satte eld på ett tygstycke, min frus livsverk brann upp. De hade precis invigt en ny, tjusig orgel. Jag såg de förkolnade resterna, ingen ska behöva uppleva det traumat, säger Erik Lundkvist.

Efter flytten fick han själv längre resväg till Stockholms konserthus och Gustav Vasa kyrka, där han också var verksam, men de trivs utmärkt i Sigtuna.

– Min fru har satt ett väldigt avtryck som kantor i Mariakyrkan, säger Erik Lundkvist med stolthet.

I november, ett par veckor före hans 80-årsdag, släpptes journalisten Per Grimells dokumentär om Erik Lundkvists liv och verk. Arbetet hade pågått i några år och Erik Lundkvist gläds åt resultatet.

– Så tjusiga bilder från Stockholms konserthus! Det var roligt att jobba med Per Grimell. 

Födelsedagen blev, som för så många andra, annorlunda på grund av coronaviruset. Men trots att frun meddelat vännerna att Erik Lundkvist inte önskade något firande ringde telefonerna i ett.

– Rummet jag sitter i nu ser ut som en blomsteraffär, säger han med ett skratt och medger att han inte är missnöjd med uppvaktningen.

Åldern betyder inte att Erik Lundkvist ser sig som pensionär, det menar han att man aldrig riktigt blir som musiker. Några fler konserter har han däremot inte tänkt ge. 

– Den sista var i Köln 2018, det var en riktig dunderkonsert, med så mycket folk. Då flög det i mig att "det här kan jag inte göra om". Men jag kanske ändrar mig, säger Erik Lundkvist.