Karin Dahl svarar på telefon i sitt hem på Myrbergska gården i Luthagen.
– Jag sitter här och funderar över allt som är bra. Här på äldreboendet har sittgympan slagit igenom. Den är väldigt viktig, dels är det rörelse, dels är det social samvaro. Jag hoppas att sittgympan ska bli permanent varje vardag, det är så skönt att röra på kroppen, säger hon.
Hon sitter i rullstol sedan ett par år tillbaka. För att få frisk luft och samtidigt få röra på sig, tar hon sig till innergården vid boendet, där finns en liten trädgård med en asfaltsslinga.
Karin Dahl föddes och växte upp i Västerås, näst yngst av åtta barn. Pappan var smed och plåtslagare på Asea, mamman arbetade med att ta hand om alla barnen och hemmet.
– När mina äldsta systrar slutade skolan var Västerås högre allmänna läroverk stängt för flickor. Jag var den första av oss flickor som fick läsa på realskolan, säger hon.
När Karin Dahl var 16 år började hon på lärarseminariet i Falun. Senare läste hon vid universitetet i Uppsala och fick arbete som metodiklektor vid Lärarhögskolan i Uppsala. Det ledde vidare till arbete på Skolöverstyrelsen med ansvar för läroplansarbete. Att arbeta för att främja läsning hos barn och ungdomar har varit viktigt för Karin Dahl och läsintresset har funnits med hela livet. Hon berättar hur hon som tonåring smet upp på vinden med en bok så att ingen skulle kunna hitta henne för att säga att hon behövde hjälpa till med praktiska göromål.
Kontakten med Stadsbiblioteket är en överlevnadsfråga, säger hon, bibliotekarierna kommer till henne med nya titlar. Just nu läser hon gärna biografier.
– Jag måste kunna hänga med i samhällsutvecklingen och då är dagens romaner en möjlighet för mig. Jag har läst mycket hela livet, det öppnar dörrar till fantasivärldarna och till hur det verkligen är. Många böcker kan öppna ögonen på en och visa åt vilket håll samhället är på väg. Nu läser jag mycket biografier. Om jag som fyller 100 år snart läser om från förra århundradet kan jag spegla mitt liv och se hur samhället växt fram, det tycker jag är väldigt intressant, säger hon.
Karin Dahl har varit involverad i fredsarbete i 30 år. Hon har stått och demonstrerat på gator och torg och är medlem i Kvinnor för fred samt Svensk freds- och skiljedomsföreningen.
– Just i dag (dagen då intervjun gjordes, reds anm) har jag läst om svenska storsatsningar på det militära försvaret. Det är oroväckande. Sverige har en lång tradition av fredsarbete, men det är tydligen nya vindar som blåser nu. Jag läste nyligen att Sverige inte ratificerat FN:s förbud mot kärnvapen vilket är märkligt när vi 2017 skrev under förberedelsearbetet, säger hon.
Hur kommer det sig att du engagerade dig i fredsfrågan?
– Det enkla svaret är: "Du skall icke dräpa". Det är så att krig kostar väldigt mycket inte bara i fråga om människoliv utan även i fråga om pengar. Krig är inget billigt sätt att lösa konflikter, det är kostsamt att ställa trupper mot varandra. Vi får hoppas att Sverige utvecklar en fredsskapande roll i världssamfundet.
Hur känns det att fylla 100 år?
– Jag vet inte om jag tycker något om att fylla 100 år. Men jag tycker att jag har blivit bra på att sköta min rullstol så jag är ganska rörlig och lusten till att läsa en god bok, den har jag fortfarande.