Hon bor i ett skogsparti på en gård utanför Örsundsbro. Gården är döpt till "Bis oas". Det är inte så svårt att förstå namnvalet fastän vi pratas vid över telefon. Hon berättar hur hon går omkring i sitt engelskinspirerade hus och tittar ut på hästarna i hagen. Hon öppnar altandörren och en av hästarna ställer sig genast och tittar förväntansfullt på henne. Verandans ena sida vetter rakt ut i hagen så det händer att hästarna kommer ända upp under sommarmånaderna. Bi Koersner Sinding har tre egna fullblodsaraber och två inackorderingar i sitt stall. Hästarna, djuren är hennes förtrogna och hon jämför gärna kommunikationen med djur med hur vi borde kommunicera människor emellan.
– Det gäller att ta in djuren med hela sinnet, de signalerar väldigt tydligt vad de vill. Min katt till exempel, vill ha min totala närvaro annars blir den sur och går därifrån. Total närvaro är väl också den finaste gåvan vi kan ge en människa, säger hon.
Ändå blir det svårare och svårare, anser Bi Koersner Sinding. Hon menar att det räcker med att ta en titt runt i samhället och se barn som försöker få sina föräldrars uppmärksamhet, att många föräldrar är fullt upptagna med sina mobiler och inte svarar sina barn.
– Barn som växer upp och inte blir bekräftade får sämre empatisk förmåga. Är man som förälder närvarande får man också direkt bekräftelse tillbaka. Jag har själv ett snart tvåårigt barnbarn där jag märker hur bra vi båda mår av total närvaro, säger hon.
Bi berättar livfullt hur hon övar samspel med hästen, hur hon i början jobbar stående på marken bredvid djuret. Hur hon med sitt kroppsspråk får hästen att göra som hon vill.
– Innan jag överhuvudtaget sitter upp går jag bredvid den, leder den i skog och mark, jag möter folk och vänjer hästen vid olika miljöer. Då håller jag på och viftar med armar och ben, gör konster, då blir de mer vana med allt som kan hända plötsligt och om jag skulle ramla av blir de inte panik, säger hon och får det att låta helt självklart.
Bi Koersner Sinding har under åren hållit ett flertal ledarskapsutbildningar. Man kan tvinga både människor och djur till att göra som man vill, men då är man ingen ledare, anser hon, då är man auktoritär och det är i det närmaste motsatsen till att vara en auktoritet.
– En auktoritär ledare kväver kreativiteten och kompetensen hos medarbetaren som i samma veva förlorar sin energi och vilja. Folk har fått för sig att man måste vara "lite" auktoritär annars är man slapp, men det stämmer inte. Om man lyssnar in, ser och försöker förstå, hjälper medarbetarna att utnyttja sina kompetenser och inte bara tror att man vet bättre, då är chansen större att det blir bra. Kloka ledare och chefer får med sig andra i jobbet, sprider glädje och energi, säger Bi Koersner Sinding.
Bi driver sitt företag "Bis levnadslära", med självkännedom och självkänsla i fokus. Hon har under åren föreläst, arrangerat workshops och haft enskilda samtal och parsamtal. Dansen kom tidigt in i hennes liv. Klassisk balett, jazzdans, afrikanskt och trumspel har varit centralt i decennier. Till yrket är hon adjunkt och hon har bland annat arbetat på Vuxenutbildningen Linné där hon undervisat blivande undersköterskor. Hon hjälper även ensamkommande, särskilt från Afghanistan.
– Jag har i fler år haft en afghansk pojke boende hos mig som skött sig utmärkt men Sverige vill ändå kasta ut honom. Jag är verkligen besviken på hur myndigheterna beter sig i vårt land, säger Bi Koersner Sinding.