Vi möts i familjens lägenhet i Uppsala. Hon visar fotografier på väggen bakom vardagsrumssoffan och pekar på vart och ett av dem.
– Det där är min unge som jag fick tack vare en hälseneskada. Jag tyckte det var skittråkigt att vara sjukskriven och jag hade alltid velat bli mamma. När man jobbar som balettdansös gäller det att passa på, säger Marie Larsson Sturdy och skrattar innan hon fortsätter.
– Där är min morfar och mormor. De hade en bondgård i Dalby utanför Uppsala där jag mer eller mindre växte upp. Vi har den fortfarande kvar, säger hon.
Som sexåring ville hon gärna börja skolan men det fick hon inte.
– Jag tyckte det var jättejobbigt, jag vantrivdes så fruktansvärt på den där lekskolan. Mina föräldrar tog mig ur lekskolan och i stället fick jag vara morfars dräng på gården, i overall och allt. Han var så snäll, det räddade mig verkligen, jag ville ju på allvar bli bonde, säger hon.
Det året blev också startskottet för Marie Larsson Sturdy som balettdansare. Hennes mamma satte henne i balettskola och hon började som elev hos danspedagogen Barbro Nyberg. Dansen passade sexåriga Marie som hand i handske. Pappa är musiker och hon kommer från ett hem där det alltid spelades mycket musik och med föräldrar som alltid ställde upp som publik då hon visade sina dansföreställningar.
När hon var tio började hon Kungliga teaterns balettscenskola, det som i dag heter Kungliga svenska balettskolan. Efter den vanliga skoldagen i Bäcklösaskolan tog hon tvåtåget in till Stockholm. Även på lördagar. Sedan gjordes utbildningen om så hon kunde läsa även de teoretiska skolämnena på dansskolan. Efter sin yrkesexamen 1988 var hon verksam på bland annat Kungliga Operan och Malmö Stadsteater. Hon har dansat i koreografier av bland andra George Balanchine, Maurice Bejart, Jonas Kåge och Joseph Sturdy och hon startade och drev danskompaniet Focus Dance i Uppsala. År 2003 tilldelades hon Uppsala kommuns hedersmedalj.
Hösten 2012 värvades hon till Piteå och började bygga upp Dans i Nord som har som uppgift att sprida dans i Norrbotten.
– Sverige är inte enbart Mälardalen. Människor som betalar skatt, lever och bor vill ha en attraktiv livsmiljö även i norr. Det är en så viktig del i samhällsbygget. Jag har bott där i åtta år nu och inspireras av naturen, av kvällarna när man ser norrsken och nu förstår jag också varför man måste ha extraljus på bilarna, säger hon.
Ögonen strålar när Marie Larsson Sturdy pratar om dans. Hon är dans och hon pratar om magi.
– Under den enorma flyktingströmmen 2015 var vi ute på turné och mötte massor med människor som varken kunde svenska eller engelska. Vi bjöd in dem till att titta på vår dansföreställningar. Det blev konkret kulturell integration, de satt bredvid andra infödda norrbottningar som kanske också just då såg sitt livs första dansföreställning.
Vad är det som gör att dansföreställningar är viktigt för mig som publik?
– Förhoppningsvis blir du berörd. Det kanske kommer känslor till dig som du inte tänkte att du skulle få, du satt inte och planerade vad du skulle känna. Känslor dyker upp i ditt huvud, din själ, i din kropp som gör att du ser saker, ungefär som poesi. Kroppens poesi, rörelsen, musiken, gesterna skapar ett uttryck som kan landa helt olika i den publik som tittar. In i salongen med dig, sätt dig ner och åk med, brukar jag säga, säger Marie Larsson Sturdy.