Vi träffas i ett litet konferensrum i huset på Storgatan där Region Uppsala har sin hemvist. Cecilia Carlqvist tar emot med en snabb handhälsning och visar vägen. Samtalet går genast in på hennes förflutna inom Uppsalas kommunpolitik där hon för sex år sedan stod som sjätte namn på Centerpartiets lista och upptog en plats i kommunfullmäktige. Men det tog många kvällar i anspråk att vara fritidspolitiker. När hon bytte arbetsplats från Gävle till Uppsala lade hon politiken på hyllan, för att fokusera på jobb och familj.
– Det har varit viktigt för mig att prioritera politik och föreningsliv. Glädjen i att lyckas tillsammans med ett projekt eller driva en fråga ger en sån kick. Som nu senast när det skrevs en helsida i UNT om mitt jobb med länets vägar, det är guld värt, jag får en kick av att vara en del i utvecklingen i länet. Det är kul att få berätta att vi gör bra saker och att jag får kommentera det, säger Cecilia Carlqvist.
Men varför tar det så lång tid med beslut som gäller vägar och infrastruktur?
– Det är många som måste få tycka till, många att ta hänsyn till, och när man tar ny mark i anspråk innebär det en betydande miljöpåverkan. Den typen av processer tar tid och vi har även många kulturminnen som vi måste vi ta hänsyn till. Det är frustrerande ibland, man vill så gärna förbättra, fort, och det är tufft när man måste säga att det kommer att ta flera år.
Det går fort när Cecilia Carlqvist pratar. Ibland nästan snubblar hon på orden. Till sin hjälp tar hon händerna, hon gestikulerar och vill helst visa sitt engagemang med hela kroppen.
För att den hektiska vardagen ska gå ihop har Cecilia Carlqvist och hennes make Ola Larsson synkat almanackorna i sina mobiler. På söndagskvällarna sätter de sig ner tillsammans och planerar hela veckan, vem som lämnar och hämtar barnen, vem som skjutsar till aktiviteter, vem som lagar och köper maten och vilka dagar som var och en stannar hemma med eventuellt sjuka barn.
– Jag måste planera. Det gör att jag blir mindre stressad. Mina föräldrar bor i stan, de ställer upp och hjälper oss och vi bjuder in dem till barnens avslutningar och luciafirande, säger hon.
Cecilia Carlqvist gillar att laga mat, särskilt nya rätter och helst vegetariskt, gärna något med potatis eftersom hennes svärfar är potatisodlare i Skåne. Hon har till och med en favoritsort.
– Amedine. Den har så god smak. Svärfar har lärt mig konsten att koka potatisen och jag gör som han säger, jag respekterar hans kunskap, säger hon allvarligt.
Med de orden går det ju inte annat än att skriva ner den kunskapen. Så här kommer Cecilia Carlqvists sätt att koka potatis:
Skala potatisen. I med den i en kastrull och häll på vatten så det nätt och jämt täcker. Koka upp och sänk sedan temperaturen så att det bubblar lite, men bara lite mer än att det sjuder. Amedine ska koka i 28 minuter. Olika sorter kräver olika lång koktid. Häll av vattnet. Häll tillbaka potatisen i kastrullen om tillbehören inte är klara. Ångan får inte fastna i kastrullen så lägg ett hushållspapper mellan knölarna och locket då kondensen kan samlas i pappret.
– Potatisen ska läggas upp i en fin skål och sedan tas med en fin serveringssked. Vi har en vit gammal porslinsskål och en silversked från min mormor. Skålen placeras mitt på bordet. Det är viktigt att presentera potatisen också, vilken sort som serveras. Vi köper oftast farfars potatis i affären, säger Cecilia Carlqvist.