– Får jag inte hålla i en tygsax varenda dag blir jag olycklig, säger Christl Richter Frohm som har behållit den tyska stavningen av förnamnet.
Det var också sömnaden som räddade henne när hon för tre decennier sedan fick struma och behövde opereras. Efter operationen fick hon panikångest och kunde inte sova på nätterna.
– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan min symaskin. Jag satt uppe på nätterna och sydde. Den här tillfredsställelsen när jag kan känna mig nöjd över att säga: "det här har jag gjort med mina egna händer", den betyder väldigt mycket.
Det är fullproppat med tyger, sydetaljer och tråd i Christl Richter Frohms syateljé på Höganäsgatan. Längs väggarna står höga skåp med glasdörrar. Genom glaset syns tyger i rad som höga bokryggar i färgkoordinerad ordning. På affärsdisken står hennes necessärer uppsydda i olikfärgade tyger och med dragkedjor med detaljerade dragtappar i form av hjärtan och blommor. Överallt ligger dukar, plädar, överkast och andra verk i avancerad lapptäcksteknik.
– Jag har haft mitt sömnadsintresse hela livet. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att arbeta med händerna, jag är ingen akademiker. Men jag fick inte söka Konstfack för min mamma, hennes intresse var böcker och för henne var det viktigt med en akademisk examen till ett riktigt arbete, säger hon.
Det blev som hennes mamma ville. Christl Richter Frohm läste tyska, engelska och pedagogik vid Uppsala universitet, med tanken att bli språklärare, men det blev inte av. Senare kompletterade hon studierna på Komvux för att söka till textillärarlinjen, men livet tog en annan riktning.
– Det var nog bra det, jag hade inte haft tålamod med eleverna, säger hon.
I stället anställdes hon som institutionssekreterare vid universitetet, där renskrev hon läkares och professorers medicinska artiklar och avhandlingar.
– Jag jobbade främst med Harry Boström, professor i invärtesmedicin och två andra läkare. Under dessa år har jag renskrivit 57 medicinska avhandlingar från pärm till pärm. Arbetet gick också ut på att sköta korrespondens och ekonomi, säger Christl Richter Frohm.
1991 startade hon eget företag "Christlmodeller". Tanken var att hon skulle kunna hålla på mer med sömnad än hon hunnit med tidigare. I och med att hon sytt väldigt mycket fick hon en inbjudan från Husqvarna symaskinsbutik, Symaskinsboden, att sitta i deras mässmonter i Sollentuna och sy för att locka in kunder.
– Jag hade sytt en handväska som jag hade med mig. Alla sa till mig att göra ett mönster på den för att de tyckte den var så fin. På den vägen blev det att jag och en kompis till mig, Kristina Höglund, som är mönsterkonstruktör, startade ett samarbete och började att göra väskmönster.
Christl Richter Frohm brukar delta i tre, fyra symässor om året. I maj planerar hon en resa till Pittsburgh för att gå på Quiltmarket, en stor lapptäcksmässa för företag. Hon importerar mycket tyger från USA, Japan och Bali.
Men kvinnohantverk värderas inte högt enligt Christl.
– Det är enbart för att det är kvinnor som gjort produkterna, då ska det inte kosta. På en mässa för två år sedan visade jag ett sex kvadratmeter stort lapptäcke som en man ville köpa. Det kostade 25 000 kronor. Enbart tygerna gick på 4 000 kronor och 6 000 kronor gick till själva quiltningen av täcket. Det tog mig en hel månad på heltid att sy detta. Jag skulle ha fått en lön på 3.50 kronor i timmen, säger hon och skrattar.