Minnesord
Stellan föddes i Haparanda 1932. Efter studier vid Uppsala universitet disputerade han 1964 på avhandlingen ”Karl X Gustav och reduktionen” och blev 1970 ordinarie universitetslektor vid Historiska institutionen. Som lärare, seminarieledare och handledare var Stellan mycket uppskattad, för att inte säga älskad.
Han engagerade sig på 1970-talet för nya pedagogiska former i undervisningen där de forskningsförberedande momenten betonades. Som insiktsfull handledare var han för många studenter och doktorander ett viktigt stöd i forskningsprocessen, något som kombinerades med en osviklig förmåga att sätta fingret på svagheter i argumentationen.
Mot institutionen och universitetet visade han stor lojalitet genom att ta på sig administrativa befattningar på alla nivåer. Positiv och samarbetsvänlig som han var, tvekade han dock inte att föra fram sin egen ståndpunkt med det gemensamma bästa för ögonen. Sin egen forskning fortsatte han att bedriva, framför allt om de svenska skatternas historia, liksom den ekonomiska doktrinen kameralism. Han ägnade sig även åt kolonin Nya Sverige och dess guvernör Johan Risingh, en tidig svensk ekonom. Stellans många uppdrag som handledare gav en ständig breddning och fördjupning av hans empiriska och teoretiska intressen. Mot slutet av sin lärargärning handledde han således med stort intresse genushistoriskt inriktade doktorander.
Bakom Stellans av arbetsuppgifter och allvar präglade framtoning fanns en varm och vänlig personlighet. I umgänget visade han ofta en speciell, underfundig humor med kvicka kommentarer och träffande observationer. Han hade stort intresse för musik och övade dagligen på sin flygel. Vid sammankomster av olika slag kunde han spontant glädja sin omgivning med toner av Schubert och andra klassiska kompositörer. Saknaden känns stor bland oss kollegor och vänner.