Tage disputerade i fysik under nobelpristagaren Kai Siegbahn och blev docent vid Uppsala universitet 1964. Hans arbete som fysiker kÀnnetecknades tidigt av stora samhÀllsfrÄgor. Redan samma Är engagerades han i Uppsala universitets satsning pÄ lÀrarutbildning i det dÄ nyligen sjÀlvstÀndiga Kenya. Han tillbringade ett Är i kenyanska skolor och Äterkom ett par Är senare som bitrÀdande professor i Nairobi för att utveckla fysikÀmnet.
à r 1966 anstÀlldes han vid det nyinrÀttade UmeÄ universitet för att grunda en institution för fysik. PÄ 1970-talet, nÀr miljö, energi och naturresurser blev globala ödesfrÄgor var Tage aktiv i etableringen av lÀrosÀtets Forum för tvÀrvetenskap.
I Trieste i Italien hade Abdus Salam (nobelpris 1979) startat ett internationellt fysikcentrum knutet till FN. Salam engagerade Tage i en ledningsgrupp som 1976 planerade och genomförde en lÄng kurs i fysik och utvecklingsfrÄgor för akademiska lÀrare frÄn Afrika. I samarbete mellan universiteten i UmeÄ, Göteborg och Kumasi i Ghana deltog sedan tvÀrfackliga grupper frÄn bÄda lÀnderna i mÄnadslÄnga seminarier med studieresor om humanekologi och energi, 1979 i Ghana och 1980 i Sverige.
Under 1980-talets kriser för global sÀkerhet engagerade sig Tage i föreningen Forskare mot kÀrnvapen. Han försökte Àven fÄ till stÄnd en professur för freds- och konfliktforskning; det lyckades i Uppsala och Göteborg.
NĂ€r 1990-talet öppnade för nya internationella samarbeten spelade Tage en viktig roll i Baltic University Program, ett projekt i Ăstersjöregionen lett frĂ„n Uppsala. Han skrev böcker om energifrĂ„gor, termodynamik och humanekologi. Ămnet hĂ„llbar samhĂ€llsutveckling sammanfattar den förtröstan pĂ„ en bĂ€ttre vĂ€rld som Tage behöll genom sitt liv, som en sann humanist med bas i den grundlĂ€ggande naturvetenskapen.
För oss har det varit vÀrdefullt att fÄ samarbeta med Tage. Han var mÄlinriktad, lyhörd och generös. Det Àr tid att tacka för hans gÀrning och föra hans ödmjuka strÀvan vidare.