Carl-Olof Jacobson föddes i Ör i Dalsland den 24 april 1929. Han tog studentexamen i Vänersborg 1948 och inskrevs vid Uppsala universitet 1949. Han disputerade på en avhandling i zoologi 1964 och blev 1970 professor i morfologisk zoologi. Hans forskning rörde framför allt experimentell neuroembryologi och sötvattnens bottenfauna. Under 1967 var han gästforskare vid Wistar Institute, Philadelphia (1967) och 1979 vid University of Texas, Austin. Carl-Olof Jacobson var beredd att ta ledningsansvar. Han utsågs först till dekanus för den biologisk-geovetenskapliga sektionen inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten och därefter till dekanus under åren 1977–1989 för hela den stora fakulteten. Under åren i denna roll var han en av företrädarna för verksamheten i Uppsala universitets styrelse, konsistoriet. Efter den långa perioden som fakultetsdekanus fick han uppdraget att bli Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare. Denna post innehade han 1989 till 1997. Under dessa år var han även ledamot av Nobelstiftelsens styrelse. Han hade även en rad uppdrag utanför universitetet och akademien bland annat som ordförande för Linnésällskapet, Folkuniversitetet och Kursverksamheten i Uppsala. Efter pensioneringen ledde han som emeritus arbetet med utgivningen av Linnés brevsamling.
En viktig del av Carl-Olof Jacobsons identitet och personlighet var hans stora intresse för musik och körsång. Det lär ha bidragit till att han valde att studera i Uppsala med dess blomstrande körliv, bland annat inom sångsällskapet Orphei drängar. Han blev dess ordförande och hederspresident under många år. Tillsammans med en annan Uppsalasångare, Rickard Ringmar, uppträdde han under många år som firad gluntsångare.
Med sina omfattande erfarenheter av forskning och undervisning, sin basröst och raka kroppshållning framstod Carl-Olof Jacobson som en naturlig ledargestalt. Många inom Uppsala universitet och den svenska akademiska världen sörjer en avhållen kollega och vän. Uppsala universitet har också anledning att uttrycka tacksamhet för hans mångåriga insatser i lärosätets tjänst.