Claes föddes och växte upp i Stockholm. Efter studentexamen kom han 1971 till Uppsala för att studera filosofi, som förblev hans stora intellektuella passion under alla år. Han tog en filosofie kandidatexamen med teoretisk filosofi som huvudämne och blev antagen till forskarutbildningen 1978. Claes som hyste stor beundran för sin far, advokat Nils Bokelund, bestämde sig för att forska inom ämnet rättsfilosofi, med inriktning mot rättsargumentation. Han gick grundligt till väga och valde att läsa juridik samtidigt som han bedrev sina doktorandstudier i filosofi. Studierna ledde så småningom till en jur kand-examen och tingsmeritering, men doktorsavhandlingen i rättsfilosofi förblev oskriven.
Claes läste kopiöst och fick en grundlig filosofisk och juridisk allmänbildning, men han omsatte inte sin stora beläsenhet i egna forskningsarbeten.
På 1980-talet tjänstgjorde Claes som amanuens och lärare i teoretisk filosofi. Claes skötte sitt arbete med stor omsorg och han var mycket omtyckt bland studenter och kolleger. Under senare år var Claes tidvis anställd som jurist vid Länsstyrelsen samt vid SGU, men han återvände alltid till filosofin som var det som han verkligen brann för.
Det var de filosofiska idéerna som upptog Claes intresse – han var inte alls road av att studera människorna bakom idéerna. Det var precis tvärtom i det privata livet.
Claes var genuint intresserad av sina medmänniskor och hade lätt för att visa empati. Han vårdade sina vänner med stor omsorg. Detta tillsammans med hans fina känsla för humor gjorde att det var lätt att vara hans vän. Även folk som kände Claes bara ytligt trivdes utmärkt i hans sällskap vilket gjorde honom till en mycket populär person.
Under sin sjukdomstid blev Claes så småningom medveten om hur lite tid som fanns kvar, men han höll ändå modet uppe på ett beundransvärt sätt och föredrog att diskutera filosofiska frågor med sina vänner snarare än att tänka på sin sjukdom. Han klagade aldrig.
Hans många vänner saknar honom mycket.