När Curt Rune gick bort den 13 juni, förlorade vi en medmänniska som spridit gränslöst mycket värme och glädje omkring sig. Han växte upp i ett hem fyllt av kärlek, humor och öppenhet. Som prästson i en värmländsk småstad fann han tidigt trygghet i sin tro, en ledstjärna som skulle betyda mycket under hela hans liv. Han var en sann idealist och altruist och hans inre kompass, behovet att göra en insats för de bäst behövande, var avgörande för hans livsval: han skulle bli läkare med lämplig specialistkompetens för att kunna åka ut som missionsläkare i fattigare delar av världen.
Curts livs kärlek Vallmy delade hans önskan att hjälpa där behoven var som störst. De träffades 1954 då Curts familj semestrade i Västerbottens fjällvärld. Kärleken slog till och Vallmy följde söderut för studier i Uppsala. 1965 åkte Curt ut en kortare period till dåvarande Rhodesia och 1967 kunde Vallmy och fyra barn resa med. Det blev tre år att minnas för livet för familjen, som nu utökats med en dotter.
Curt och Vallmy ville att barnen skulle växa upp i Sverige och återvände till Lappland. I Lycksele slet Curt hårt som överläkare under hela 70-talet. Som alltid tänkte han främst på andra. Curt och Vallmy skulle alltid tala varmt om Lyckseleåren när de, berikade med många nya vänskapsband, på nytt åkte till Uppsala.
Under hela sitt liv återvände Curt regelbundet för intensivt arbete i Zimbabwe, Tanzania och Kenya. Åren 1989-2009 tillät familjesituationen att Vallmy följde med. Det var tider av fullkomlig lycka!
Under sina sista år levde Curt ett lugnt men rikt liv med sin Vallmy och många goda vänner i Uppsala. Curt var sällsynt beläst och allmänbildad och delade generöst med sig av sina minnen och erfarenheter, ofta med en stor dos humor och mild självironi. Hans underfundiga visor och galna historier kommer att leva vidare. Som pensionär hängav han sig åt bokbinderi och skapade en skatt på drygt 1 000 böcker.
Vår pappa lämnar ett stort tomrum efter sig.