En centralgestalt i ämnet svensk arkitekturhistoria har lämnat oss, verksam med pennan i handen ända tills han härom dagen inte kunde läsa vad han skrivit. Som skarp skribent och kritiker, med omutlig integritet djärv att stå emot gängse uppfattningar, var han banbrytande i synen på den byggda miljöns betydelse i vid mening.
Som professor i arkitekturhistoria vid Konsthögskolans arkitekturskola från 1961 verkade han under en tid av vandalism i svenska städer och påvisade grundfel i den pågående omvandlingen av Stockholms innerstad lika väl som av alla de städer ute i landet som drabbades. Det var han, inte riksantikvarien, som tog tag i ett nordiskt samarbete om att rädda den nordiska trästaden. Detta gav ämne till Arkitekturskolans undervisning under flera år kring 1970 och presenterades i en nordisk skriftserie. Tillsammans med sin arkitektkollega John Sjöström och en tvärfacklig elevgrupp skapade han en ny syn på planering, kallad användningsplanering, som utgick från en helhetssyn på värdena i den befintliga miljön.
Som ung Uppsalaakademiker, tidigt med intresse för sociologi och politik, utgick Göran Lindahl från den vida miljösynen hos Gregor Paulssons konsthistoriska seminarium och publicerade 1955 en skrift, Högkyrkligt, lågkyrkligt och frikyrkligt i svensk arkitektur 1800-1950, som gav ett mönster för den fortsatta arkitekturhistoriska forskningen. Utifrån ett idéhistoriskt perspektiv förmedlade han förståelse för en nedvärderad byggnadskategori och 1800-talets föraktade formspråk. Han deltog aktivt i kritiken av den ohistoriska restaurering som drabbade kyrkorna, inte minst Uppsala domkyrka.
Göran Lindahl verkade sällan med egna publikationer utan med stort antal artiklar i dags- och fackpress, ständigt präglade av intellektuell skärpa, samt i oförglömliga föreläsningar, ackompanjerade av högklassiga diabilder från hans hasselbladare. 1981 grundade han Bebyggelsehistorisk tidskrift som tvärvetenskapligt forum för en breddad kulturhistorisk miljösyn. Under många år ända fram mot slutet gav han analytisk skärpa åt det så kallade Sockenkyrkoprojektet.