Gösta Berglind

Vår kära pappa har lämnat oss i stor saknad. Pappa fick leva ett långt liv och fyllde livet med det som han brann för. Det handlade om att sörja för sin familj, att stötta ensamma och sjuka människor och att med glädje och inspiration predika det kristna budskapet. Han har tjänstgjort som församlingspastor i missionskyrkan på ett flertal platser, och den kallelse han upplevde i denna livsuppgift följde honom tydligt så länge krafter fanns. Vi minns dessutom tydligt hans omtanke om oss barn, och väldigt många fina minnen från sommarvistelser, resor och upplevelser finns kvar.

För några år sedan somnade vår kära mamma Irene in efter en tids svår sjukdom och pappa upplevde saknaden mycket påtaglig, men han fortsatte i hög ålder att på egen hand träget värna om sin familj och sina vänner och bekanta. Han fick också sent i livet en efterlängtad möjlighet att genomföra ett par studie- och nöjesresor, bl a i Luthers fotspår.

Pappa tillhörde en generation som präglats av enkla omständigheter och levnadsvillkor i barndomen, och förnöjsamhet och medkänsla var tydliga egenskaper som vi uppskattade i hans person. Positivitet, framåtanda och befriande humor är några andra kännetecken som kan beskriva hans personlighet, och som säkert formats i tidiga ungdomsår. Sång och musik innebar också en stor källa till inspiration och glädje för honom, där dragspelet var en trogen följeslagare på många av hans resor.

Pappa har också under längre perioder varit verksam som lärare i grundskolan, försäljare av kristen litteratur och arbetat som lantbrevbärare. Han såg även till att fortbilda sig inom de teologiska ämnena på universitet, och vidare var han också flitig att skapa referat i lokalpress och där skapa uppmärksamhet om främst lokal frikyrklig verksamhet.

Pappa hade en stark drivkraft i att verka som församlingspastor och detta medförde en vilja att sprida det kristna budskapet på många orter i landet. Detta innebar flera bostadsorter under åren för familjen, och han ställdes då ibland inför speciella förväntningar från arbetsgivande församling. Han fick även försöka balansera detta mot familjens behov av stabilitet, privatliv och omsorg.

Vi minns vår far med stor tacksamhet och gläds åt att han fick väldigt många år av givande arbete, en kär familj och en fin och betydande social plattform bland vänner och bekanta. Nu bär vi med oss många fina minnen av vår kära pappa, i tron om att han nu vilar tryggt med sin Irene i det himmelska hem som de ibland pekade på, och tänkte sig som en mycket harmonisk tillvaro.

För familjen