Inga Tidholm var vår "Grand old lady" i Sällskapet Mumma har avlidit. Fast ordet "gammal" känns inte helt rätt när det gäller Inga Tidholm. Visserligen var hon rent formellt den äldsta medlemmen i sällskapet, och hon behöll den platsen från dagen hon blev medlem i slutet av 1980-talet, till dess hon slutade sitt liv nästan 94 år gammal.
Men hon var ändå inte gammal. Nej, ofta kändes Inga som den mest ungdomliga av oss alla. Och det gällde utifrån och in.
Inga var alltid en tjusig kvinna, som på ett självklart sätt bar upp kläder och smycken. Inget prål, bara så elegant. Men, viktigare än det – under den paranta ytan fanns en livsbejakande person, som vägrade inrätta sig i något slags normalt åldersbeteende. Hon ville vara levande, hon ville vara med.
Inga talade aldrig om sig själv som pensionär. I stället framhöll Inga med emfas att hon arbetade. Och så var det ju! Efter många år som husmor vid Sigtunaskolan arbetade hon långt efter 65-årsdagen som charmant värdinna vid rektor Stig Strömholms representationsluncher i Universitetshuset.
Därefter fann hon en ny arbetsuppgift vid Diakonicentrum i Uppsala. I drygt 20 års tid arbetade hon ideellt där med att förmedla kontakter mellan behövande äldre och stödjande medmänniskor.
Detta engagemang, parat med Ingas öppna, nyfikna och positiva inställning till livet är vad vi kommer att bära i våra minnen. Inte minst bilden av Inga vid firandet av sin 90-årsdag, då jubilaren strålade med rosenkrans på hjässan och champagneglas i hand. Som vanligt tjusigast i sällskapet Mumma!
Nu sörjer vi att hon inte finns bland oss längre. Men vi gläds samtidigt åt att vi fick lära känna en så fantastisk person, och fick så många år tillsammans. Inga var, och kommer att förbli, en förebild för oss alla. Hon som inför sin 90-årsdag uyttryckte en sådan livsglädje: ”Jag är en medmänniska som älskar att göra folk glada, och att ge av mig själv. Jag tycker om att andra behöver mig.”
För vännerna i Sällskapet Mumma