Jakub Swiecickis yrkestitel var analytiker och han var under mĂ„nga Ă„r verksam vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm. I den rollen skrev han Ă„tskilliga skrifter, ofta med inriktning pĂ„ hemlandet Polen, pĂ„ Ryssland och övriga tidigare kommuniststater, liksom pĂ„ sĂ€kerhetsfrĂ„gor i Ăst- och Centraleuropa. Han anlitades ofta som expertkommentator i tidningar och andra medier.
Men för mĂ„nga var Jakub Ă€nda sedan 1970-talet först och frĂ€mst nĂ„got annat â nĂ€mligen den person som fick alla som hade förmĂ„nen att lyssna till honom att inse att de politiska förhĂ„llandena i den sovjetkontrollerade delen av Europa var lĂ„ngsikitigt ohĂ„llbara och att en realistisk östpolitik frĂ„n demokratiernas sida mĂ„ste utgĂ„ frĂ„n detta faktum. I ett bidrag i antologin âMĂ€nskliga rĂ€ttigheter i östâ (Prisma 1979) sammanfattade han sin analys:
âMan kan inte utesluta snabba förĂ€ndringar i Polen. I det lĂ€get kan den demokratiska oppositionen komma att spela allt större politisk roll, en roll som den Ă€r förberedd förâ.
I antologin âKamp för demokratiâ, utgiven samma Ă„r pĂ„ Tidens förlag, presenterade han tillsammans med Maria Borowska texter av polska demokratiska förgrundsgestalter som Jacek Kuron, Adam Michnik och Ă„tskilliga andra. DĂ€r fanns ocksĂ„ en presentation av KommittĂ©n för arbetarnas försvar, KOR, som spelade en avgörande roll i den utveckling som ledde till Solidaritets bildande 1980.
Jakub kom till Sverige i början av 1970-talet, engagerade sig politiskt med liberala förtecken och spelade en viktig roll nĂ€r samlingsorganisationen Ăsteuropeiska solidaritetskommittĂ©n (ĂESK) bildades för att genom stöd och opinionsarbete bidra till en framtida demokratisk utveckling. Ingen av oss som var med dĂ„ kunde förutse hur fort utvecklingen skulle komma att gĂ„, men nĂ€r strejkerna i Polen började sommaren 1980 och den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet bildades var Jakubs analytiska förmĂ„ga och stora kontaktnĂ€t en ovĂ€rderlig tillgĂ„ng. Han blev ocksĂ„ snart en ledande kontaktperson mellan den svenska fackföreningsrörelsen och Solidaritet â men utsattes ocksĂ„ för den sorts ryktesspridning som var typisk vid denna tid och som utgick frĂ„n kretsar som inte ville eller förmĂ„dde förstĂ„ att kommunistregimerna nĂ€rmade sig det som han sjĂ€lv kallade för âavvecklingsfasenâ.
Inget av detta fĂ€ste dock. Jakub sjĂ€lv var hela tiden tydlig med att utvecklingen i Polen handlade om demokratin som överordnad princip och att denna utveckling bara var en del av en process som var nödvĂ€ndig, moraliskt lika vĂ€l som realpolitiskt, i hela sovjetimperiet. NĂ€r kommunistregimen föll 1989 var kontakterna mellan demokratiska politiska krafter i Sverige och det nya demokratiska Polen vĂ€l etablerade. Och kommunismen stod inför sin avveckling i hela det tidigare Ăsteuropa.
Den som vill skriva historien om Polens demokratisering och om sambanden mellan Sverige och vÄrt södra grannland kommer stÀndigt att stöta pÄ Jakub Swiecickis namn. Han var en viktig person i bÄda sina hemlÀnder.