Som ny i Rospiggarnas sponsorgrupp kontaktade jag Jan i början av 00-talet. Mitt företag hade tagit fram banderoller om elitseriematcherna som vi ville sätta upp på viadukter i Uppsala. Jan var kommunens gatudirektör och bestämde om sådant. ”Skicka in en ansökan, så ska vi efter formell bedömning behandla den så positivt som möjligt”, sa han.
2002 träffade jag honom med sönerna på GP:t i speedway på Ullevi. Jag förstod då att hans intresse för sporten var genuint. När jag 2003 blev ordförande i Rospiggarna och insåg vilka krafttag som behövdes, bad jag honom bli sekreterare i klubben, vilket han accepterade.
Jan var väg- och vattenbyggnadsingenjör men hade ett stort humanistiskt intresse. Hans protokoll var litterära. Ibland citerade han Stagnelius, ibland Bellman eller Fröding. Hans humor kunde vara burdus men aldrig illa menad.
Då Jan tog plats i Rospiggarnas styrelse konstaterades att klubben av en slump blivit den frimurartätaste idrottsstyrelsen i landet. Jan innehade den högsta graden X och hade varit ämbetsman. Under senare år återkom han i ledningen för frimurarsamhället i Södertälje.
När jag avgick som ordförande i Rospiggarna 2007 arbetade Jan intensivt för att finna en efterträdare. Även om han själv väl var vuxen rollen, ville han inte ta den på sig. När man fann efterträdaren var han beredd att göra sin insats som stöd för klubben och gjorde det till för några år sen.
Under 2013 drabbades Jan av sjukdom men friskförklarades sommaren 2014. Det var med lycka vi tillsammans gjorde frimurarbesök i Södertälje och det var med nöje han deltog i förre rospiggslagledaren Mikael Messings 50-årsfest. Tyvärr slog sjukdomen till igen.
Jan och jag såg fram emot att resa till min försenade reception i grad X i höst. Han hade lovat vara extrafadder. Det är sorgligt att han inte finns med.
Lars S Björndahl F d ordf Rospiggarna speedway, Grad IX Skånska Provinsiallogen, Svenska Frimurare Orden