Kirsti var en trotjänare i ordets rätta bemärkelse. Hon började studera kemi vid Tekniska högskolan i Helsingfors när andra världskriget bröt ut. Hon fick ett stipendium av svenska staten och fortsatte vid Tekniska högskolan i Stockholm och tog examen 1944.
Efter förfrågan från Björn Ingelman började Kirsti jobba med dextran runt 1950 på Pharmacia AB i Uppsala. Björn Ingelman hade tillsammans med Anders Grönwall vid Biokemiska institutionen, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset upptäckt att polysackariden dextran kunde användas som blodplasmaersättningsmedel. Detta resulterade i produkten Macrodex som Pharmacia lanserade i slutet av 40-talet. Kirsti anställdes som forskare och chef för en mindre forskningsavdelning, polymerfysikalisk kemi, som arbetade med polysackariderna dextran och derivat av dextran.
På Kirstis avdelning fanns en hel del unga manliga medarbetare så den fick epitetet ”Kirsti och hennes killar”. Hon har berättat att killarna respekterade henne som chef men när det undantagsvis inte var så, då svor hon. Killarna räknade svordomarna och Kirsti fick böta 10 öre för varje svärord!
Kirsti gick i pension vid 65 års ålder men fortsatte att arbeta fram till 70 års ålder och slutade runt 1988. Efter pensioneringen ägnade hon sig mycket åt trädgårdsarbete som var ett stort intresse.
Kirsti Granath var som chef en förebild inom kvinnligt ledarskap. Hon var vänlig men bestämd och lät sina medarbetare, ofta manliga, utvecklas i frihet under ansvar. Kirsti var otvungen i sättet att umgås med kollegor och mycket stilfull i sin klädsel. Vid en intervju för något år sedan sade hon att hon hade trivts så bra med sitt jobb och med kollegorna på Pharmacia att det aldrig funnits någon anledning att byta.
Kirsti Granath var med sin ålder på dryga 100 år den äldsta medlemmen i seniorföreningen PharmaciaVeteranerna. Vi minns Kirsti med stor glädje och vördnad. Hon var kunnig, ambitiös och en mycket respekterad kollega.
Per Vretblad