Rune Liminga växte upp i Anttis, Tornedalen, tog studentexamen i Haparanda och blev sedan Reservofficer vid A8 i Boden. Efter studier i kemi, matematik och fysik vid Uppsala universitet blev han fil. doktor i oorganisk kemi 1968 och professor 1971.
Rune knöts till vätebindningsgruppen, där han snart fokuserade sin forskning mot att utreda sambanden mellan struktur och pyro-, piezo- och ferroelektricitet, det vill säga hur vissa kristaller polariseras när till exempel temperaturen eller trycket ändras – fenomen av stor praktisk betydelse. Rune hade nära samarbete med Bell Laboratories i USA men också med kollegor och doktorander i Uppsala. Han var en av pionjärerna i Sverige inom såväl neutrondiffraktion som datorbaserad strukturanalys. När kristallografiska program för datorn BESK blev tillgängliga pendlade Rune under flera år till Stockholm – med sina hålremsor – för beräkningar nattetid. Han utvecklade också ett flertal datorprogram som användes flitigt av kristallografer i hela landet. Runes studier utgör än i dag en rik databas av värdefull strukturinformation av en kvalitet som knappast överträffas med dagens metodik.
Rune hade en enorm energi och han var en mycket praktisk person – alltid generös och hjälpsam mot kollegor, men med stränga krav på sig själv. Han var aldrig rädd att ryta till mot orättvisor. Med tiden engagerade sig Rune alltmer i internationellt forskningsbistånd och var en drivande kraft inom International Science Programs (ISP). Han har i samband därmed blivit utnämnd till hedersdoktor vid universitet i flera länder.
Rune hade också ett rikt liv utanför arbetet, med familj, hästar, Tornedalen och fiske. Gästfriheten var stor och varm.
Runes vetenskapliga skärpa och hans förmåga att se de breda perspektiven, liksom hans värme, hjälpsamhet och integritet är starka minnen som vi, de gamla kollegorna i vätebindningsgruppen, bär med oss.