Den 7 december 2017 lämnade Sven oss, vänner och kolleger. Sven var en forskare med stor bredd. Han skrev sin avhandling om ett franskt lingvistiskt ämne som gällde verbkonstruktioner av typen avoir besoin (ha behov) och fortsatte sedan med en studie om ordbildning i romanska språk, men Sven kom sedan att framförallt ägna sig åt fransk litteratur och kultur under 1700-talet både i Frankrike och Sverige. Sven skrev om franska teatergrupper i Sverige under 1700-talet och franska kulturpersoner och dessas relation till Sverige och andra kulturer, och var även en aktiv och framträdande medlem i Sällskapet för 1700-talsstudier.
Ett annat stort intresse Sven hade var occitanska (ofta kallat provensalska), som är ett språk som talas i södra Frankrike. Han skrev regelbundet om språk och litteratur i den provensalska tidskriften Les lettres de Font-Ségugne som ges ut i Avignon. Han skrev inte minst om den provensalske nobelpristagaren Frédéric Mistral (nobellpris 1904).
Italienska språket och litteraturen stod också nära hans hjärta, och han skrev flera artiklar om italiensk kultur och om de italienska nobelprisen, liksom kontakterna och influenser från italienska författare i Karlfeldts verk.
Efter disputationen arbetade han vid Uppsala universitet som universitetslektor i franska och slutade sin karriär som professor. Han undervisade framförallt i franska men introducerade också kurser i occitanska, både modern och äldre, vilka vi bevistade med stor behållning. Uppsala universitet var det enda universitetet i Sverige som kunde erbjuda kurser i occitanska tack vara Svens kompetens och stora engagemang. Han slutade inte sin forskning när han gick i pension utan fortsatte in i det sista att skriva och publicera. Hans allra sista verk var en artikel i en festskrift till en av undertecknarna av denna artikel. Boken överlämnades bara timmarna innan Sven gick bort.
Han var en engagerad och hängiven lärare som satte studenterna i första rummet och kunde genom sin bredd undervisa i många språk- och litteraturvetenskapliga moment inom universitetsundervisningen i franska och självfallet också i occitanska.
Vi som hade förmånen att arbeta tillsammans med Sven såg honom som en varm och generös vän och kollega, entusiastisk och alltid redo att dela med sig av sin kunskap. Institutionen hade förmånen att få komma till Svens och Margaretas trevliga hem i Sigtuna och under trivsam samvaro umgås och äta och dricka gott.
Den svenska romanistiken har förlorat en engagerad och produktiv forskare och vi en uppskattad vän och kollega.