Tores och mina vÀgar i VÀsterbottens inland, slingrade sig lite krokigt, men det fanns korsningar. SÄ blev vÄr karta till!
VÀsterbotten förblev Tores hemort. Min hemort blev den genom flytten till UmeÄ 1982, dÄ Samernas riksförbund flyttade sitt kansli dit. Det blev vÄr mötesplats fysiskt och intellektuellt.
Jag kommer att minnas Tore som mjuk, öppen, tydlig och professionell. Förutom i text, hade han Àven alltid nÄgot att framföra i samtalet, vetenskapligt och, inte minst viktigt, populÀrvetenskapligt.
VÄra vÀgar slingrade sig alltsÄ fram i VÀsterbotten och annorstÀdes. En afton/kvÀll/gryning i UmeÄ hos Inger och mig med gemensamma vÀnner stannade Tore kvar efter att han hÄllit ett anförande hos Gustaf Adolf Akademien. Det blev en spontansexa med marinerad böcklingfilé plus Norrlands och nÄgra pilsner. KvÀllen kom att pÄgÄ lite lÀngre Àn det fanns böckling; och i minnet för alltid!
Nog kan man ses lite varstans i vÀrlden i dag. För sÄ dÀr 30 Är sedan var det inte vardag att se en bekant person pÄ en parkbÀnk vid Themsen; dÄ helt möjligt att kunna heja pÄ Tore med sonen Carl pÄ bildningsresa; den resa Carl fortsÀtter i Tores anda.
Min resa med Tore tog ett snöpligt slut. PÄ vÀg in till Akademibokhandeln sÄg jag honom sitta i lÀshörnan till höger om entrén. Jag hade ett snabbt Àrende som jag tÀnkte klara av först innan jag samtalade med Tore. Men stolen stod tom nÀr jag kom tillbaka sÄ samtalet blev inte av. Det pÄgÄr i alla fall i minnet av vÀnnen Tore.