För många år sedan hörde jag berättas om en söndagsskollärare, som skulle förklara för sina elever vad tro var. Han tog upp en klocka ur fickan och gick fram med den till en grabb på första bänken.
– Du får den här klockan, sa läraren.
– Nej du, mej lurar du inte, tänkte grabben. Han tog inte emot klockan.
Då gick läraren till nästa grabb i klassen.
– Du får den här klockan, sa han.
– Nej, när inte min kompis tog emot klockan, så tar inte jag heller emot den, tänkte den grabben.
– Det är nog något lurt med det här, tänkte nästa grabb, när läraren kom till honom.
Så tänkte också nästa och nästa och nästa. Läraren gick igenom hela den lilla söndagsskolklassen. Till sist kom han till en liten grabb på sista bänken. Han var ny i klassen.
När läraren kom med klockan och erbjöd honom den, sa den grabben "Tack så mycket". Sen tog i hand och tackade, för han var en artig grabb. Och så stoppade han ner klockan i fickan.
– Va, sa alla de andra pojkarna med en mun och tappade hakan. Fick han klockan? På riktigt?
– Ja, visst, sa läraren. Det skulle ni också ha fått. Men ni trodde inte på mig. Ni litade inte på mitt erbjudande.
– Precis så är det med tron på Jesus Kristus, sa läraren. Att tro på honom det är att lita på honom. Han kommer till oss alla med sitt erbjudande. Ett evigt liv vill han ge oss, om vi tror på honom. För det står i Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."
Visst var det generöst av läraren att ge bort sin klocka. Men han fick verkligen med sin goda pedagogik lära eleverna något väsentligt om kristen tro. Att tro på Gud är att lita på honom och på hans ord.
Stig Järvetun