I snart elva Ă„r hade jag och maken vandrat och tagit oss fram i Fagerskogen mĂ„nga hundratals gĂ„nger i strĂ„lande vackert vĂ€der, i kyla, regn och rusk och alltid sagt att vi Ă€lskade att strosa omkring i âvĂ„râ skog. Nu nĂ€r vi med friskt mod hade tagit oss an âHITTA-UTâ-projektet hade vi fĂ„tt ny glöd och mycket kraftigare drag under skosulorna och jag tror det var just det som gjorde mig sĂ„ ivrig denna ljuvliga morgon. Karta, penna, vattenflaska och ett sĂ€rdeles gott humör var attributen som skulle hjĂ€lpa mig hitta ut och finna nĂ„gra âpointsâ.
Dagen innan hade vi varit ute nĂ„gra timmar tillsammans och blivit lyckliga som barn nĂ€r vi funnit koden till fyra olika âpointsâ, men nĂ€stan grĂ„tfĂ€rdiga av att inte hitta nĂ„gon kod vid dikesslutet. Kunde vi vara pĂ„ fel plats och leta? Jag hade bestĂ€mt mig för att börja med just denna uppgift och mĂ„ste till sist skratta högt i min ensamhet nĂ€r jag kröp pĂ„ alla fyra i dikeskanten. Till sist gav jag upp.
Utan att tĂ€nka mig för travade jag ivĂ€g mot nĂ€sta âpointâ â det var okĂ€nt territorium för mig, som i vanliga fall, dĂ„ jag Ă€r ensam aldrig lĂ€mnar stigar för att gĂ„ ut i vilda terrĂ€ngen.
NÄvÀl, jag kollade pÄ kartan och tyckte att det sÄg ut att vara just den platsen jag stod pÄ och sedan bar det ivÀg rakt ut i de höga grönsakerna och in i skogen igen. DÀr lÄg ju höjden med den stora stenen! Men hur noga jag Àn letade sÄ fann jag aldrig koden. Vad var nu detta? Hade nÄgot saboterat hÀr, för att skoja med oss allvarligt letande hitta-ut-are?
Plötsligt gick det upp för mig att jag, som har ett uruselt lokalsinne, inte visste var jag befann mig! Lyckligtvis blev jag inte alls rÀdd utan med friskt mod stegade jag vidare.
Jag halkade ner med ena benet i ett hĂ„l mellan tvĂ„ stenar, fick nĂ„gra rivsĂ„r pĂ„ vaden och hĂ€nderna och blev glad att jag fick stopp pĂ„ ett försiktigt blodflöde. Efter dryga tre timmar ensam ute i skogen nĂ„dde jag hemmet, dĂ€r det doftade gott av nybryggt kaffe. Jag satte mig ner vid köksbordet med maken mittemot mig och berĂ€ttade för honom om mina Ă€ventyr. Det bĂ€sta var att fĂ„ tala om att jag till sist Ă€ndĂ„ hade hittat tvĂ„ âpointsâ utefter en annan vĂ€g hem Ă€n den vanliga.