Efter att ha fått en lika precis som enkel beskrivning på mejl är det ingen konst att hitta fram. Under samtalets gång kommer jag att förstå att det är både hans yrke och personlighet att kunna förklara svåra saker på ett enkelt sätt, en god förmåga om någon.
– Det behövs ju i mitt yrke, inte minst för att hjälpa forskningen att nå ut, det kan lätt bli något av ett fikonspråk, säger Per Sjögren-Gulve.
Per jobbar som forskningssekreterare på Naturvårdsverket, med kunskapskommunikation från forskningen inom naturvård och miljö, och är expert på hur man kan bedöma arters livskraft och bevarandestatus. Han har ett digert CV inom området och skulle till exempel kunna ha fortsatt att forska inom sina ämnen.
Han berättar livligt och gärna om sitt arbete så det kan komma lite som en chock när han säger att han för länge sedan bestämde sig för i vilken ålder han tänker pensionera sig. Det är lätt hänt när människor snart ska passera de sextio att samtalet snabbt halkar in på frågan om pension. Det brukar ibland kunna vara en lite känslig fråga, särskilt nu när det pratas om höjda åldrar och att man måste jobba betydligt längre än förr. Men hos Per Sjögren-Gulve finns det härligt nog ingen ”pensions-skam”.
– Jag är verkligen intresserad av mitt jobb, men livet är viktigare än karriären och det är så mycket annat jag vill göra i livet.
Han valde tidigt mellan biologin och musiken. Efter samtal med morbrorn Bo Sylvén, som var professionell jazzgitarrist, valde Per dock att satsa på biologiutbildning och ha musiken som hobby. Men efter pensionering tänker han ta upp musiken ordentligt igen. Trumsetet står redo i vardagsrummet.
– Det ska bli riktigt roligt!
Och det är verkligen ingen sysslolöshet han tänker sig. Per har många projekt och intressen han vill ta tag i. Bland annat har han ärvt mark på norra Öland där han vill försöka få till en klimatbalans efter de alltför stora utdikningar som gjorts där på 1900-talet. Där kommer hans gedigna kunskaper i ekologi och hydrologi väl till pass.
– Det ska bli spännande att se vad som kan göras med grannens godkännande, ska försöka bland annat dämma upp till en ny liten våtmark. Men jag planerar inte flytta dit.
Hans tanke är att förbli födelsestaden trogen, I Uppsala är han född och här trivs han.
– Född i Uppsala och bor i Uppsala. Det kan ju tolkas som att jag inte har kommit så långt, men jag får det till att jag upplevt och bidragit till en hel del, både i Sverige och internationellt. Jag har rest till 30 länder, från Australien till Costa Rica.
Han är starkt miljömedveten och tänker jobba vidare ibland annat en frivilligorganisation som Society for Conservation Biology. Liksom tidigare nämnt är hans engagemang inte liktydigt med att skrika ”flygskam” och liknande.
– Alla kan göra någonting, många bäckar små och så vidare. Men det är självklart de som fattar besluten i nyckelsituationer som kommer att avgöra om vi når klimatmålen. Men vi gör allt vi kan för att bidra med kunskap. Framför allt är det transporter och industri som behöver minska klimatgasutsläppen.
Han använder en beskrivning analog med hans stora musikintresse:
– Forskare, politiker och näringsliv borde ”jamma” – samarbeta – mer med varandra i gemensamma lösningar. Då kan det hända mer, ”med ett skutt”, det går alldeles för långsamt nu. ”Let’s try a change of heart” som Steve Lukather sjunger i hans ”Watching the world”!
Där vill han fortsätta att vara en viktig kugge – eller snarare spelare då – även efter pensionering. Eller kanske ännu mer då.