Ulrika Winblad kom till Uppsala från uppväxtstaden Umeå som 19-åring för studier inom statsvetenskap. Sedan dess har hon blivit kvar (förutom några jobbrelaterade avstickare till USA och Tyskland) – och har hållit fast vid det akademiska spåret.
– Jag kände ingen i Uppsala, men hade hört att det skulle vara bra. Jag visste inte ens vad en nation var för något. Det kanske var så att jag inte vågade ta mig längre ned söderut. Uppsala kändes lagom stort.
Genom åren har Winblad profilerat sig inom hälso- och sjukvårdsforskning och får ofta anta rollen som expert på området i olika typer av mediesammanhang.
– Jag leder en ämnesöverskridande forskargrupp i hälso- och sjukvårdsforskning, och det är ju ett brännande ämne eftersom sjukvården har seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna. Jag har hållit på med det här i 25 år och har gjort mycket forskning kring hur sjukvården styrs och organiseras, och hur man kan skapa en bättre vårdapparat. Jag har även jobbat mycket med marknads- och privatiseringen av vård och omsorg, säger jubilaren när UNT träffar henne på kontoret på Biomedicinskt centrum (BMC).
– Det mest intressanta just nu i ämnet tycker jag är samverkan för multisjuka äldre, och hur man skapar mer fungerande vårdmodeller. Det faller ofta mellan stolarna nu när det är tydliga gränsdragningar mellan landsting och kommun. Det har vi visserligen vetat om länge och de har nästan blivit cementerade, men det har skapat stora problem. Många äldre i dag hamnar på sjukhus i onödan, och hade de kunnat tas om hand av kommunerna så skulle vårdplatser kunna frigöras för andra exempelvis, fortsätter Winblad.
Har du själv funderat på att engagera dig politiskt?
– Nej. Jag studerar politiken och jag tror att det skulle vara svårt som forskare att kombinera det med ett politiskt engagemang och samtidigt vara objektiv och trovärdig. Däremot är jag intresserad av olika sakfrågor och brinner verkligen för att det ska finnas en levande stadskärna i Uppsala.
Vid sidan om det tidskrävande arbetet – som innebär en hel del resande och föreläsande – upptar familjens senaste medlem, hunden Sigge ett år, mycket av den lediga tiden.
– Det är en jaktlabrador, så jag har blivit väldigt aktiv med hundsport, och det är lite oväntat. Vi har precis tävlat vi kom bland de sista i jakttävlingen.
– Det är en tuff hund. Och det är som ha fått en racerbil när man är en ovan förare. Han är superlivlig, fortsätter matten som har haft en jaktlabrador tidigare i familjen som dock var betydligt lugnare.
Hur går en jakttävling till?
– Man tränar i apportering där det finns olika moment när man tävlar. Det är olika stationer och man skjuter olika dummies åt olika håll där hunden ska leta och hitta den och komma tillbaka. Allt bygger på att hunden ska hämta en fågel som jägaren skjuter. Det är inga riktiga fåglar utan attrapper som hunden ska hitta i vatten, i lådor och under stenar bland annat. Allt sker på tid.
Jubilaren är även aktiv i en bokcirkel som har hållit ihop i över 20 år.
– Kärnan finns kvar. Vi är fyra till fem som har varit med hela tiden och så har det kommit till ett par under åren. Nu är vi nio stycken. Vi träffas en gång i månaden, och man får inte komma om man inte har läst boken.
Böcker som avhandlas är skönlitterära verk i diverse olika genrer, alltifrån klassiker, spänningsromaner, Nobelpristagare till samtida litteratur.
– Det är utmanande att läsa böcker som jag aldrig skulle ha läst, och så får man en helt annan dimension av att diskutera och analysera med andra. Man upptäcker saker som man själv har missat tack vare de andra i bokcirkeln. Det finns ingen dålig bok, utan det är analysen som är viktig.
Till sist, hur känns det att fylla 50 år?
– Det känns faktiskt ingenting. Jag har ingen 50-årskris på det sättet. Det känns mer skönt att det blir av. Det är ingen stor grej. Det är så mycket som händer hela tiden och jag ser på framtiden med tillförsikt.