När man ser sig runt i Nelly Fornemyrs lägenhet i Luthagen ser man en massa isbjörnar. Överallt. De finns i tryck på kuddöverdrag, som gosedjursprydnader och som inramade bilder på väggarna. Men allra, allra först, innanför dörren när UNT är på besök, kommer Melvin springande och viftar på den voluminösa svansen för att hälsa välkommen. Melvin, inte helt olik en isbjörn, är en femårig old English sheepdog, stor, lurvig, mjuk och döpt efter affärsmannen Melvin Jones som startade välgörenhetsorganisationen Lions år 1917.
Nelly Fornemyr och hennes i april bortgångna make, Bernt, hade under många år ett stort engagemang inom Lions Uppsala. Nelly är fortfarande engagerad, hon har varit klubbmästare i 16 år.
– Du måste titta! Titta här på mina fönster, säger hon glatt och visar två färgstarka glasmålerier som hänger i vardagsrummets två fönster. Det finns två till i sovrummet.
– De har alla hängt i vårt Augustinkloster, de föreställer de fyra årstiderna, säger hon med stolthet i rösten.
I vardagsrummet hänger mera konst, färgrik konst och här och där ses häststatyetter. En stor gobeläng är uppsatt mellan fönstren, också den är ett minne från det 250-åriga klostret som hon köpte tillsammans med sin förste man och som de sedan byggde om till hotell och restaurang. Året var 1976 och de blev medlemmar i den åtråvärda hotellföreningen Relais & Château där medlemmarna måste driva hotell i ett slott eller ett kloster samt ha minst en stjärna i guide Michelin.
På ägorna runt klostret odlade de omkring 150 olika örter både medicinalväxter och kryddor, de hade hästar, får, getter och lösspringande höns. Gästerna försågs med en korg på morgonen för att själva gå och hämta sina ägg som kökspersonalen sedan tillagade såsom gästerna ville ha dem.
– Hotellet och restaurangen var mitt paradis men sen hände det första tragiska i mitt liv. Min man var med om en bilolycka och dog 38 år gammal, vi skulle ha firat 10-årig bröllopsdag, det fick vi aldrig göra, säger Nelly Foremyr.
Hon fortsatte att driva hotellet under två år, utan att tappa sin Michelinstjärna, men tillsammans med två små barn blev det till slut ändå för mycket arbete. Hennes föräldrar hjälpte till att sälja verksamheten och Nelly åkte till spanska solkusten för att vila upp sig.
– Där träffade jag min svenske man för första gången, på en golfbana i Torremolinos, han var mycket trevlig. På kvällen sågs vi igen i en hotellbar och blev mycket goda vänner. Efter att vi känt varandra i två år frågade han om vi inte skulle gifta oss och 1988 flyttade jag med till Sverige där vi drev Statoil Gränby som är nu Circle K, säger hon.
Vi sitter i soffan i vardagsrummet under intervjun och trots att Melvin är så stor hoppar han vigt och gärna upp och lägger sig intresserat bredvid när matte berättar vidare.
Hon föddes i Belgien och utbildade sig på hotellskola till sommelier för att sedan fortsätta till universitet för studier i bland annat politik och public relations. När hon var 21 var hon färdig med sina studier och fick arbete som purser, kabinchef för ett flygbolag. Under de fem år som följde reste hon över hela världen.
I dag är Nelly Fornemyr pensionär men har ändå fullt upp. Nu med frivilligt arbete inom kommunen som stöd- och kontaktperson till behövande.
– Jag gör det för jag tycker om att hjälpa andra människor och känna att jag gör nytta. Mitt jobb och förstås the power of positive thoughts, räddar mig från att bli ledsen och tycka synd om mig själv, säger hon.
Men alla isbjörnarna i lägenheten då? Jo, hennes kärlek till det stora djuret tog fart för tio år sedan.
– Jag fick en resa till Svalbard i 60-årspresent. Där såg jag isbjörnar för första gången. I dag är jag isbjörnsfadder genom Världsnaturfonden, WWF. "Min" isbjörn, Ice, har ett chip i nacken så jag kan följa honom, säger Nelly Fornemyr.