En högsommardag mitt i naturen, nÀra skogen och med jaktmarken bokstavligen runt hörnet bor den tidigare polisinspektören HÄkan Jidetorp. Mellan hans fötter sover jaktkompisen, tvÄÄriga blandrashunden Berit.
PÄ bordet ligger en dagstidning med en rubrik som berÀttar om slitna och mentalt nedkörda poliser. Var det lika illa pÄ din tid, HÄkan?
â SvĂ„rt för mig att jĂ€mföra, men allt var verkligen inte bĂ€ttre förr. Snarare var det sĂ„ att vi inte pratade om problemen; varken om kĂ€nslor eller om vĂ„r arbetssituation. För oss var det kort sagt ett jobb som behövde göras. Och det gjorde vi.
43 Ă„r som polis, varav ungefĂ€r hĂ€lften i Enköping â vilka Ă€r dina bĂ€sta minnen?
â Bland dem finns absolut Ă„ren pĂ„ 90-talet nĂ€r vi hade tre nĂ€rpolisstationer, rena filialer, enbart i Enköping plus en i Ărsundsbro. Innan jag blev chef för gruppen hann jag jobba nĂ„got Ă„r i Romberga, nĂ€ra ungdomarna med en kontakt som antagligen ses som overklig idag.
En hÀndelse vill HÄkan Jidetorp minnas alldeles speciellt:
â En grabb som var en riktig strulpelle, skulle pĂ„ socialen göra en teckning av de personer som var mest betydelsefulla för honom, och som han litade mest pĂ„. Han ritade tvĂ„ poliser. Det ena var jag och den andra min kollega Pia Byhlin.
Polisens filial lÄg pÄ vÄningen ovanför fritidsgÄrden i Romberga. 1996 bildades lÀnsmyndigheten och nÀrpolisverksamheten i den hÀr formen lades ner.
â Idag har jag förstĂ„tt att det byggs upp ett nytt system med lokala omrĂ„despoliser. Bra idĂ©, men det Ă€r ocksĂ„ 20 förlorade Ă„râŠ
Kollegorna minns HÄkan Jidetorp som mannen bakom den vÀl fungerande Brottsofferjouren i Enköping.
â Jag Ă€r verkligen stolt över de mer Ă€n tjugo Ă„r som det blev ocksĂ„ i det frivilliga sammanhanget. 1995 var det till att börja med ett tjĂ€nsteuppdrag för min del. Jag hade just fĂ„tt en ny tjĂ€nst som chef för nĂ€rpolisverksamheten, dĂ€r ocksĂ„ information ingick tillsammans med uppdraget att starta en brottsofferjour.
Jidetorp berÀttar om sina tankar inför den tredje delen av uppdraget, att ge offren stöd och hjÀlp:
â Som polis var jag van vid att beivra och utreda bort. Första tanken var att det dĂ€r med brottsoffer fĂ„r vĂ€l nĂ„gon annan ta hand om.
Men hans fundering blev kort:
â Sedan mindes jag min egen reaktion nĂ€r jag mött drabbade i tjĂ€nsten. Inte enbart vid misshandel och andra svĂ„ra vĂ„ldsbrott, utan ocksĂ„ det traumatiska i att nĂ„gon brutit sig in i ditt hem, rotat bland dina minnen och tagit med sig av dina personliga saker.
Uppstarten och Ären med Brottsofferjouren tycks vara bland det som HÄkan Jidetorp Àr mest stolt över i sin yrkeskarriÀr:
â I dag fungerar jouren alldeles utmĂ€rkt ocksĂ„ utan min hjĂ€lp. Jag fick förmĂ„nen att tillsammans med andra intresserade bygga upp en stabil och fungerande verksamhet, och det kĂ€nns riktigt, riktigt bra.
I dag upptar jakt en hel del av HÄkan Jidetorps tid. Redan i ungdomsÄren var ridsport bland favoriterna. Det intresset fick en fortsÀttning som beriden kavallerist pÄ K 4 i UmeÄ under vÀrnplikten, och senare i bland annat Enköpings Ridklubb.
â Det Ă€r vĂ€l nĂ„gra Ă„rtionden sedan jag red regelbundet. I fjol sommar var jag dock pĂ„ turridning med dotter och dotterdotter, vilket vi kommer att göra pĂ„ nytt om nĂ„gra veckor.
Bara ytterligare en detalj; som polisens kontaktperson med media var HĂ„kan Jidetorp kĂ€nd som en rĂ€tt frisprĂ„kig typ. Ton tar han fortfarande â nu i Veckholms manskör. Som bas.