Popartisten som blev psykolog

1993 var året när Tjeckoslovakien delades upp i Tjeckien och Slovakien, Gudrun Schyman valdes till partiledare för Vänsterpartiet, Bill Clinton blev president i USA och Sydafrikas parlament avskaffade apartheid.

Det var också året när Thomas Parling flyttade från Karlstad till Stockholm för att satsa på popbandet Naked.

– Det var en tioårstid där som jag levde för musiken i stort sett, säger han.

Tre år senare, 1996, släpptes det självbetitlade albumet där låten ”Left alone again” blev en hit som spelades frekvent i radio och vars video syntes i ZTV och MTV.

– Jag tror att vi låg tia som högst på Trackslistan, fortsätter Parling som var sångare och gitarrist i Naked.

Bandet var hyllat av den dåtida kreddiga musiktidningen Pop – och låg på samma skivbolag (Stockholm Records) som bland annat The Cardigans.

Men någon fortsättning – och en succékarriär som för de sistnämnda – efter debutalbumet blev det aldrig.

– Det blev lite som en one-hit wonder. Vi släppte en skiva och hade en låt som blev framgångsrik.

Vad var det som hände?

– Det blev som Tom Petty sjunger att ”Their A and R man said, I don’t hear a single”. Skivbolaget tyckte helt enkelt inte att vi hade någon tydlig hit. Vi fick chanser att komma in i studion igen, men till slut så tröttnade vi på det och gjorde andra saker.

För jubilarens del blev det psykologistudier i Uppsala – dit han också flyttade 1999.

Det är inget han ångrar.

– När vi lade ned bandet frigjordes det en massa tid, och jag började jobba på en massa ställen och jag funderade jag på vad jag ville göra av mitt liv, och det enda jag var intresserad av var psykologi. Jag sökte och kom in i Uppsala och trivdes som fisken i vattnet med en gång.

Vad var det som lockade med psykologi?

– Det var kanske en önskan om att förstå människor tror jag, varför vi gör som vi gör och varför vi har det som vi har det.

Sedan dess har Thomas Parling bland annat specialiserat sig på ämnet ätstörningar, och har tillsammans med forskarkollegan Ata Ghaderi skrivit två böcker i ämnet.

– Vi skrev dem under tiden som jag doktorerade, och det är snart tio år sedan. Det var ett roligt projekt.

Vad fick dig att fastna för just ätstörningar?

– När jag pluggade kände jag att jag behövde jobba med något vid sidan om för att få erfarenhet, och då fick jag en möjlighet att jobba på en ätstörningsenhet. Sedan när jag hade pluggat klart öppnade det sig för en doktorandplats inom behandling av just ätstörningar med en ny terapimetod. Sedan har det bara fortsatt.

Hur ser det ut i dag i Sverige när det gäller ätstörningar?

– Man kan säga att det finns en liten trend som visar att det har gått ned lite i åldrarna. Men hur många som får det varje år ligger ganska stabilt över tid. Det som är bra i Sverige, och i många andra länder, är att man pratar mer om det och att det har blivit mer allmänt känt, att det är en problematisk sjukdom och att man kan få behandling.

För tillfället jobbar Thomas Parling på Kompetenscentrum för psykoterapi i Liljeholmen, Stockholm. Han undervisar vid Karolinska institutets terapeutprogram, men även på Huddinge sjukhus där han lär personalen på heldygnsvården för psykos att ha psykologiska samtal med patienterna samt på Stockholms center för ätstörningar där han forskar kring evidensbaserade metoder.

Du trivs med jobbet?

– Ja absolut. Det finns en nyfikenhet och en önskan att få vara kreativ som jag verkligen får ha här. Det är lyxigt på det viset. Sedan är jag väldigt intresserad av nya terapiformer och hur man ska hjälpa alla dem som faktiskt inte blir hjälpta av de metoder som har evidens.

Hur känns det att fylla 50 år?

– Det känns inget speciellt, däremot känns siffran främmande. Det blir lite som så att jag blickar tillbaka på vad jag har gjort hittills och vad mitt liv framöver ska handlar om. Det ger lite tillfälle till det nu.

Om Naked hade slagit i USA kanske vi inte hade suttit här?

– Nej, exakt. Jag tror att min personliga utveckling som människa har blivit bra. Jag tror att jag hade haft det svårare om jag bara fortsatt med musiken. Jag känner mig visare än vad jag hade gjort bara med musiken tror jag.

Men helt har Thomas Parling inte släppt musiken.

– Jag spelar fortfarande gitarr och sjunger. Jag uppträder en del på bröllop och enklare tillställningar.

Vad spelar du numera för musik?

– Mycket svenska visor och 1970-talspop. Sedan håller jag på och lär mig jazz och bossanova och försöker utvecklas.