Jubilaren föddes i Lidköping, men flyttade i sjuårsåldern med familj till Uppsala där han har blivit kvar.
– Mina föräldrar träffades i Uppsala. De läste på universitetet i början av 1950-talet och möttes på Norrlands nation. Sedan flyttade de ut i landet, men hade en längtan tillbaka och så flyttade vi hit i mitten av 1960-talet, säger Bo Malmberg.
Och sedan har du blivit kvar…
– Jag har jobbat i Gävle, i Stockholm och har varit ute på något gästforskningsår, men i huvudsak har jag bott i Uppsala, fortsätter professorn från innegården i Luthagen där han numera bor.
Varför trivs du så bra?
– Nu när jag arbetar i Stockholm så kan man jämföra lite grann, och Uppsala är en fungerande stad där man kan umgås, promenera och träffa bekanta inom rimliga avstånd. Jag tycker att det är en trevlig stad på det sättet.
Genom åren har Malmberg profilerat sig som en expert och debattör i äldre- och integrationsfrågor när det handlar om kulturgeografi.
För tillfället hoppas professorn få loss bidrag och pengar till ett kommande forskningsprojekt.
– Det handlar om rumslig polarisering. Om du tittar på USA och kartorna efter det senaste valet, så röstade i princip de större städerna emot Donald Trump och på landsbygden röstade de för honom. Där finns en tydlig geografisk skillnad i röstmönster där som är intressant. Då undrar jag hur de här skillnaderna skapas. Det borde bero på att människor sorterar sig, det vill säga att en typ av människor väljer att bo i städer och andra inte. Det finns inte så mycket forskning om det här, säger Bo Malmberg.
Tanken är att applicera studien på Sverige efter den kommande valrörelsen.
– Ser man på Sverigedemokraterna så finns det faktiskt ett liknande mönster i Sverige. I städer är det låga resultat och högre resultat i perifera områden. Det vore intressant att titta på hur de här processerna går till och hur attityder och synen på världen formas i den lokala miljön.
Hur kom det sig att du fastnade för kulturgeografi?
– Jag började på Uppsala universitet 1977 och då hade de precis startat en ny utbildningsreform med nya program. Ett av dem var samhällsvetarlinjen. Den första terminen fick man gå runt på olika institutioner, och då hade kulturgeograferna de trevligaste lärarna. Därför hamnade jag där.
Som kulturgeograf, hur ser du på Uppsala?
– En sak som har slagit mig efter att ha bott här i Luthagen i ett år är att det är en fin stadsmiljö. Det tycker jag är intressant. I övrigt är det roligt att det byggs mycket i Uppsala och händer saker. Jag tror att Uppsala har viktiga värden att slå vakt om. Det finns också en del utmaningar med brottsvågen till exempel.
– För att en stad ska bli framgångsrik sa man förr att det var framgångsrika företag som gjorde att en stad mådde bra, men min forskning har visat att det i princip är tvärtom. Det viktigaste för en stad är i stället att ha en befolkning som är välutbildad och mår bra. Det ger i sin tur goda förutsättningar för näringslivet. Där tycker jag att Uppsala har lyckats relativt bra.
Till sist, hur känns det att fylla 60 år?
– Eftersom jag håller på med effekter av åldersstrukturer har jag funderat mycket på det här. Jag tycker att det märks att man blir äldre. Till exempel springer man långsammare. Men jag tror att det kommer att vända när jag väl fyller 60 år. Och det finns stora fördelar. Man kan sitt jobb väldigt bra och man har det stabilt med vänner och så vidare. De åren när man bildar familj är stressiga, men i 60-årsåldern är det mer laid-back.