Med häst och vagn tog det två dagar mellan Västerås och Stockholm.
En redaktör på VLT skrev 1832, när man hade två diligens- och tre ångbåtsturer i veckan: ”Man torde med skäl kunna säga att hälften kunde vara nog.” Idag rusar både bilar och tåg genom socken, med hög hastighet och sockenborna har mycket begränsade möjligheter att utnyttja dessa trafikleder.
Järnvägens tillkomst 1876 och senare bilismen förändrade livet på landsbygden i grunden. Bilen framröstades som nummer 1 av ”100 tekniska innovationer” som tekniska museet arrangerat.
Elektrifieringen genomfördes i slutet av 1800-talet. Det var i städerna det började och det gällde i första hand belysning. På landsbygden, där 80 procent av befolkningen bodde hände inte så mycket. Första världskriget kom att påskynda utvecklingen för landsbygdens elektrifiering. För att effektivisera utbyggnaden av el stimulerade kraftbolagen till att bilda lokala distributionsföreningar.
I skriften ”Berättelse över Sparrsätra distributionsförening i sammandrag under tiden 1915-1955” har August Björklund Järstena samlat sina minnen från föreningens verksamhet. Vi har valt delar ur August skrift.
Första världskriget var inne på sitt andra år. Det rådde stor varubrist och det var omöjligt att få tag på fotogen till tröskning. Tanken väcktes att elektrifiera socknarna men för att realisera detta krävdes det långa ledningar och många stolpar och transformationer.
På ett möte i december bildades ”Sparrsätra elektriska distributionsförening u.p.a.”, med ändamålet att distribuera el till medlemmar och abonnenter. Området som omfattades var, Tillinge, Sparrsätra och delar av Vårfrukyrka. Till finansieringen tar man ett lån på 100 000 kr. Medlemmarna skulle leverera stolpar i förhållande till antalet andelar i föreningen.
Föreningen betalade 25 öre per KWh under s.k. spärrtid och 10 öre under spärrfri tid. Spärrtiden varade från kl. 05:00 till gryning och från skymningen till Kl. 22:00. För att detta skulle fungera måste elmontören en gång i veckan åka runt och dra upp ett urverk på varje transformator. Spärrströmsdebiteringen upphörde 1924.
Medelpriset för el till förbrukare var 40 öre per kWh år 1920. Det motsvarar 16 kr i dagens penningvärde. När vi kommer in i mitten på 1950-talet har priset sjunkit till ca 10 öre per kWh. De som startade föreningen fick betala ett högt pris för elen samt betydande årliga amorteringar. Många hade svårigheter att betala sina avgifter och begärde utträde i föreningen. Ingen blev dock utesluten.
År 1955 var epoken Sparrsätra elektriska distributionsföreningen slut.
Karin Thorell och Lena Helgstrand avslutade berättarkvällen med att visa gamla fotografier på dåtidens statusmarkörer. Man visade gärna upp att man hade elektriskt ljus i hemmet och nymodigheter i köket.