â Att ha fĂ„tt en mĂ€startitel kĂ€nns som ett sĂ€tt att styrka yrket. Det finns en möjlighet till vidare utveckling. Vi har blivit större, och nu ska jag och Aja Petersson, som ocksĂ„ fĂ„tt mĂ€startitel, starta en gesĂ€llutbildning i skinngarvning pĂ„ BĂ€ckedals folkhögskola i Sveg, sĂ€ger en stolt Lotta Rahme.
Vi trĂ€ffas i Lottas garveri som ligger pĂ„ en tvĂ€rgata till Stora gatan i Sigtuna. Tidigare inrymdes Ă€ven en butik men den Ă€r nu omgjord till ett arbetsplatsmuseum dit mĂ€nniskor ska kunna gĂ„ och titta pĂ„ hur en skinngarvare arbetar. Det luktar skinn. Ăverallt hĂ€nger och ligger olikfĂ€rgade hudar, kreationer, klĂ€nningar, vĂ€skor och andra attiraljer sydda av skinn frĂ„n allehanda djur. Men det som Ă€r mest aktuellt just nu Ă€r olika typer av fiskskinn.
â Min ambition har hela tiden varit att bevara de hĂ€r gamla teknikerna, kunskapen ska kunna spridas vidare. Nu Ă€r jag inblandad i ett jĂ€ttestort EU-projekt för att fĂ„ till ett ekologiskt fiskskinnsgarveri, sĂ€ger hon.
Om ett par veckor Äker hon ner till Italien för att trÀffa en garverikemist som har ett laboratorium mellan Pisa och Florens. Hans ambition Àr, enligt Lotta Rahme, att omvandla de gamla garverikunskaperna och teknikerna till processer som kan göras industriellt. Detta just för att vÀrldens skinnindustri ofta anvÀnder krom vid garvningen, ett Àmne som i och för sig kan Äterbrukas men som kan förstöra naturen och som vid oxidation kan förvandlas till sexvÀrt krom, ett cancerframkallande Àmne som kan lagras i kroppen.
â Kromet mĂ„ste tas omhand, det krĂ€ver slutförvaring. Sophanteringen vi har i dag fungerar inte. KlĂ€der sydda i skinn som Ă€r kromgarvat ska slĂ€ngas i farligt avfall, inte enbart med anledning av sjĂ€lva kromet som lösgörs om man brĂ€nner det bland brĂ€nnbara sopor, i skinnframstĂ€llningen anvĂ€nds Ă€ven andra miljöfarliga produkter som olika plaster för att fĂ„ tĂ€tare skinn, sĂ€ger Lotta Rahme.
Hon anvÀnder sig av vegetabilisk garvning, bark och omÀttade fetter och hon anser att det Àr viktigt att ta stÀllning till var fisken kommer ifrÄn, nÄgot hon diskuterar med sina hantverksstudenter.
Lotta Rahme Àr internationellt kÀnd i hantverkarkretsar för sina kunskaper som hon hÀmtat frÄn olika ursprungsbefolkningar i bland annat Kanada, Grönland, Japan och frÄn samer i Sverige och Norge. Men det var i JÀmtland hon startade sitt garveri 1987 och sedan dess har hon Àven skrivit flera böcker i Àmnet. Nu för tiden förelÀser hon mest och hÄller kurser.
PÄ bordet i hennes verkstad finns olikfÀrgade laxskinn hÀngande pÄ en trÀstÄng och flera Àr uppnÄlade pÄ skivor för att torka och samtidigt bli slÀta.
â Det röda Ă€r fĂ€rgat med koschenill (löss), det gula med lök. Det blĂ„ laxskinnet Ă€r fĂ€rgat med svarta bönor, jag fĂ€rgar ocksĂ„ med granatĂ€pple och krapp. Garvningen gör jag med sĂ€lgbark, granbark, rapsolja och Ă€ggula. Det dĂ€r skinnet Ă€r garvat med nĂ€sslor, men skriv inte det, det Ă€r ett experiment som jag hĂ„ller pĂ„ med tills jag ska ner till Italien och garvarlaboratoriet dĂ€r skinnens slitstyrka och fĂ€rgfasthet ska testas, sĂ€ger Lotta Rahme.
Fotnot: Enligt Sveriges HantverksrÄd utfÀrdades det senaste MÀstarbrevet i Garvaryrket Är 1956, men det Àr en osÀker uppgift. Fram till 1960 fanns det ett sÀmskmakeri i Ensta vid FyrisÄn, som drevs av garvare Erik Flink. I Nolmyra i Björklinge fanns ett garveri för bÄde lÀder och pÀlsskinn. Garvaren Henning Hofvander fortsatte inpÄ 1970-talet och var troligen den siste i lÀnet. Lotta Rahme trÀffade bÄde dessa mÀn pÄ 1980-talet. TÀrnsjö Garveri garvar sina skinn vegetabiliskt, de har funnits i 140 Är och har 40 anstÀllda.