En mängd egna projekt är staplade på hög eftersom Eva Emanuelsson fortsatt det politiska livet. Ett av projekten är en bok om livet på landsbygden där den lilla byn Skogesta rubbas i sin vardagslunk när en familj från storstaden flyttar in.

Kommunalrådssekreterare Eva Emanuelsson och maken Örjan, före detta lantbrukare, bor själva i Gåde utanför Grillby. Två små byar, Skogesta och Gåde. En tillfällighet, eller?

– Namnet Skogesta är påhittat, precis som karaktärerna! Rätt däremot är att socknen ligger i Enköpings kommun och att boken handlar om friktionen mellan landsortens folk och storstadens, men där slutar också likheten.

Desto mer verkligt är ett annat av hennes projekt; ett arbete om statarnas liv här i bygden.

– Jag har läst många böcker om statare sedan jag gick i åttan, samlat fakta och fascinerats av deras slitsamma liv med så få glädjepunkter. En viss inspiration har jag fått av det faktum att Jan Fridegårds föräldrar jobbade i den ladugård vi haft som maskinhall. Pappan var ladugårdskarl och mamman mjölkerska.

Att Eva Emanuelsson är en av de drivande bakom Fridegårdssällskapet, hör också till bilden. Dessutom att hon är med i styrgruppen för det kyrkospel med rötter i bygden som ska framföras i Veckholms kyrka den 13 oktober.

– Spelet heter ”Klockan, tuppen och tiden”, och speglar kyrkans roll vid stora händelser och skeenden genom historien. I början drabbas Trögden av digerdöden.

Fullt så allvarlig är inte Eva Emanuelssons bakgrund i politiken. Eller mycket nära politiken rättare sagt. Hon bor bokstavligen utanför dörrarna till kommunalrådens tjänsterum.

– Jo, jag var något av en vakthund ibland. Men mest ordningsman och koordinator. Jag har jobbat med tre mandatperioders kommunalråd, hållit i deras scheman, bokat möten, tagit emot besökare; allt ska ske utan krockar.

Alldeles strax, den 8 juni, fyller du 67 år. Är det dags att släppa taget?

– Egentligen skulle jag ha gjort det för två år sedan. Men det har hela tiden kommit något emellan. I höstas var det val och jag ville stanna över mandatskiftet. Nästa stopptid var sista mars, men då gick planeringen för EU-valet upp på högvarv och jag ombads att stanna.

Nu är slutdatum satt till den 7 juni, dagen efter kommunfullmäktiges nationaldagsfirande med inbjudna gäster.

Blir det det sista du gör i tjänsten?

Svaret kommer dröjande:

– Ja, jo, men jag har ett timkontrakt som gör att jag kan kallas in till årets slut, så möjligen kan det bli något ytterligare inhopp fram till dess.

Om pensionsdagen verkligen infaller i juni, vad är det första du ska göra på din nyvunna fritid?

– Det finns en rad akuta saker att åtgärda här hemma i Gåde, trädgården inte minst. Sedan ska jag ta fler uppdrag som nämndeman i Svea Hovrätt än vad jag hittills haft möjlighet till. Det är givande, man får lära sig mycket, inte minst att livet för många människor enbart består av olika nyanser av grått.

Eva Emanuelssons cv från drygt trettio år inom Enköpings kommun inleds med jobb på biblioteket i Grillby, sedan i staden och i bokbussen ute i bygderna, nämndsekreterare, hon har hållit ordning på kommunfullmäktiges talarlista, varit kommunalrådens sekreterare med mera.

Vad har varit roligast?

– Alltsammans! Vill inte stryka någonting. Men just nu är jag mest av allt koncentrerad på att EU-valet ska fortsätta rulla på. Hittills har det gått bra, nu ska det bara bli en lika fin avslutning på söndag!