Leila Bjersander är född och uppvuxen i Storvreta. På fritiden sysslade hon med innebandy (ofrånkomligt på orten) och även badminton. Men att läsa var – och är fortfarande – viktig i hennes liv. Med åren har hon blivit en snabbläsare:
– Jag älskar att läsa och slukar böcker. Hittar jag en bok som är riktigt spännande så har jag inga problem med att läsa ut den på ett par timmar. Nu när jag har en bebis har jag förstås fått dra ner lite på läsningen, men jag brukar passa på i badkaret.
Sin första kontakt med vård och omsorg fick Leila Bjersander i åttan via ett sommarjobb som Uppsala kommun ordnade på äldreboendet Karl-Johans-gårdarna.
– Där arbetade jag sedan tills jag gick på mammaledighet, så det är en arbetsplats jag verkligen trivs på, säger Leila, som sin unga ålder till trots faktiskt har jobbat inom vården i halva sitt liv. Hon är också utbildad barnskötare och har också en examen i försäljning inom detaljhandeln. I dag läser hon vidare inom vårdyrket på distans. Målet är att bli undersköterska.
– Sedan tänker jag jobba en tid, men vill fortsätta att utbilda mig till sjuksköterska och jobba med barn inom onkologin.
Fast just nu är hon hemma och njuter av föräldraledigheten med dottern Endela som firade tre månader på Gustav Adolfs-dagen. Namnet Endela bärs bara av tre personer i Sverige, men Leila stötte på namnet i London:
– Jag jobbade som au pair där 2007, och tog hand om en liten flicka som hette Endela. Jag tyckte att det var ett otroligt vackert namn, och bestämde att om jag fick en dotter skulle hon heta så, säger Leila.
Lilla Endela är på sätt och vis slutresultatet av en korridorromans. 2008 träffade Leila träffade sin blivande make Marcus, Endelas pappa, i en studentkorridor på Sernanders väg i Flogsta, där de bodde mittemot varandra.
Så långt tillbaka Leila kan minnas har hon alltid tyckt om att pyssla och fixa, laga mat och baka. Bakning är ett specialintresse, och sina recept och i déer sprider hon i bakbloggen Sweetbylilly som huvudsakligen kretsar kring vetebröd, kakor och muffins.
– Det är mest en hobbyblogg som fungerar som en receptsamling för mig.
Leila är också en omtänksam person som tänker på andra, och är mycket angelägen om att alla människor runt omkring henne ska må bra – speciellt hennes lilla familj.
– Kan jag hjälpa andra människor så vill jag gärna göra det. Jag gillar att se glada människor omkring mig.
Leila tycker om att resa och upptäcka nya kulturer. England är tillsammans med Grekland hennes favoritresmål.
– Jag har varit i Grekland fem gånger och sex–sju i England, men återvänder dit gärna fler gånger. Det är något speciellt med de där länderna. I London känner jag mig verkligen som hemma.
Vi pratar lite om framtiden. Hur ser den ut om tio år?
– O. Jag tror att vi har ett barn till, min man och jag. Vi bor i vårt drömhus, gärna med havsutsikt om jag får drömma lite. Och jag hoppas – och tror – att jag är sjuksköterska, med ett jobb jag trivs med och brinner för. Vi kanske har hunnit rest lite mer tillsammans också.
Men samtidigt är det lätt att förstå att den framtiden ändå känns lite avlägsen för Leila. För nu är det det underbara nuet som gäller, den nya tillvaron med ett litet barn.
– Det är väldigt mysigt och underbart och samtidigt en stor omställning. Det är det mest underbara jag varit med om hittills, säjer Leila och berättar ivrigt om dotterns färdigheter, glädjen att se sig i spegeln, att gripa med händerna, och ”prata”.
– Hon jollrar långa, långa ramsor. Hennes leende får mig att smälta. Det är så underbart att lyssna på henne! Jag blir varm om hjärtat varje gång.