Egentligen var hon det hela på spåren från starten. Som liten tyckte Merja Laine Löfström mycket om att sy kläder, både till sig själv och till dockorna. Men det skulle ta sin tid innan hon slutligen kom till det som känns självklart: syateljén på Uppsala Stadsteater.
– Jag blev övertygad om att man måste ha ett "riktigt" arbete, säger Merja Laine Löfström när vi träffas på Stadsteatern.
– Så först utbildade jag mig till mentalskötare på vårdlinjen och jobbade på Ulleråker. Därefter blev det förskollärarutbildningen, jag arbetade bland annat med förståndshandikappade barn.
Hon berättar att hon trivdes fint med de arbetena också, men till slut vann barndomsintresset och hon började på Beklädnadslinjen.
– Från 1990 har jag varit Uppsala Stadsteater trogen, har till och med fått guldklockan nu, ler hon.
Varför hon velat stanna just här är det inget tvivel om när hon berättar om jobbet. Även om Merja Laine Löfström framstår som en lugn och sansad person lyser entusiasmen tydligt igenom när hon lyriskt beskriver sina uppgifter. Detta även när det handlar om strykning och tvätt. Bara någon enstaka gång kan det skina igenom att det kan vara lite slitsamt också.
– Det är så mycket blod i "Mr Ripley". Som tur är så är teaterblod ganska lättvättat ändå.
De olika föreställningarna har så skilda förutsättningar att det ändå ständigt känns nytt, även efter 28 år på stället. Bara när det under en period var många uppsättningar som hade 1700-talskläder blev det till slut lite enahanda. Men när det som nu är "typ" fyra föreställningar igång samtidigt är det roligt och omväxlande
Förutom det roliga i själva jobbet betonar hon trivseln på arbetsplatsen. Många har arbetat här länge och de känner varandra bra.
– Alla som kommer hit, skådespelare, regissörer med mera säger att vi är bra. Det ska vi vara rädda om, betonar Merja Laine Löfström.
Hon är själv intresserad av teater, sedan hon såg tv-teatern som barn.
– Tv hade en stor kostymateljé på den tiden, så det fanns mycket att se.
Det är viktigt med ödmjukhet och respekt betonar hon i samarbete med skådespelarna.
– Det kan vara nog så utsatt att vara nära en annan människa så intimt som det blir vid kostymutprovning.
Visst kan erkänna sig lite miljöskadad. Omedvetet tar hon in vad folk hon möter har på sig.
– Jag skannar av det utan att tänka. Men det ligger inte några värderingar i det, här på ateljén går vi ofta omkring som ena slashasar, skrattar hon.
På fritiden blir det mycket bridge, Uppsala är ju en stark bridgestad, med eget hus.
– Det är roligt men svårt. Jag gick en kurs i bridge 2005 men är absolut ingen elitspelare, säger hon ödmjukt.
Även här lägger hon tyngdpunkten på att det är så trivsamt och inte minst många möten med trevliga människor.
För femton år sedan blev hon vegetarian, efter att dottern inlett påtryckningar. Merja Laine Löfström berättar att det inte inneburit några problem ens på resorna till favoritmålen Skottland och England.
– Det är faktiskt mer självklart med vegetariskt på matsedeln där än vad jag upplever i Sverige.
Det blir dock inte bara de brittiska öarna som får besök. I somras blev det bilresa genom Europa, ner till Venedig och tillbaka. Och på födelsedagen blir det en sväng till Aten med släkt och vänner. Mr Ripleys fläckiga kläder får någon annan ta hand om under några dagar.