Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen.”
Dessa ord ur Markusevangeliet gjorde starka avtryck på den 15-årige nyfrälste Micael Grenholm, som ungefär samtidigt hade börjat få upp ögonen för fattigdomen i världen.
– Jag bestämde mig för att leva enkelt. Jag sålde mina tv-spel, tidningar och böcker på Blocket och gav pengarna till biståndsorganisationer, berättar han när han åtta år senare tar emot i det kristna kollektiv i centrala Uppsala där han bor i dag.
– Här lever vi ett gemensamt liv och vår bostad är öppen för alla. Det har till exempel bott ett romskt par med en bebis här, berättar han.

Medan vissa tittar åt ett annat håll och går förbi finns det andra som har valt att engagera sig i de EU-migranter, oftast romer från Rumänien, som sedan några år tillbaka sitter på Uppsalas trottoarer och tigger. I somras bildades den ideella föreningen Stefanushjälpen och som dess ordförande har Micael Grenholm blivit något av en talesperson för de hjälpsamma Uppsalaborna. Han har under hösten synts både i tidningar och på tv.
– Det känns jättebra. Jag är verkligen inte den enda som driver den här frågan. Men hela mitt kristna liv har det varit viktigt för mig att höras och få ut mitt budskap, säger han.

Han beskriver sig själv som rätt blyg egentligen, men via sina kristna engagemang, i den lilla församlingen Mosaik och organisationen Pannkakskyrkan, har han vant sig vid att vara ute och prata med folk. Kanske hjälpte det honom även när han första gången tog kontakt med EU-migranterna.
– Jag fick upp ögonen för dem redan när de började komma för fyra-fem år sedan. Jag skänkte pengar till dem och några av dem sökte sig till Mosaik. Men det var först när jag sommaren 2013 var nere i Sydafrika för att skriva en c-uppsats och lärde känna fattiga människor där som jag insåg att även de fattiga i Sydafrika hade det bättre än romerna på Uppsalas gator.

När han kom hem tog han fram google translate i sin mobiltelefon och slog sig ned bredvid en äldre kvinna och hennes barnbarn.
– Vi hade svårt att förstå varandra. Jag kunde ta fram de rumänska orden och säga dem, men hon var analfabet och kunde inte skriva in svaren. Men glad blev hon verkligen och det blev ett långt samtal.

Micael Grenholm upptäckte snart att många av de yngre kan en del engelska. Han hjälpte en familj att få bostad, gjorde ett första försök att få med sig några av barnen till skolan och hade snart fullt upp med arbete samtidigt som han hade fått många nya vänner, en vänskap som har fortsatt även i de fallen där EU-migranterna har återvänt till hemlandet.
– Vi har kontakt via facebook, som de har i sina mobiler. Vi har fortfarande en bild av att smarta telefoner är lyxvaror, men så är det ju inte. De har fått telefonerna eller köpt dem billigt på Blocket.

Han menar att förutom den felaktiga uppfattningen att romerna är organiserade i kriminella ligor finns den att de är rikare än vad man kan tro.
– Samma personer som säger att Sverige inte har råd med att få hit EU-migranter säger att romerna är rika. Men i så fall är det ju de som skulle ge oss pengar. Det är så verklighetsfrånvänt, säger han.

Det finns också de som tycker att det är fel att ge pengar till tiggare och att hjälpen istället ska ges på plats i Rumänien.
– Det är klart att vi ska hjälpa till där nere också. Men det är ju inte de pengar vi i dag skänker till tiggare i Uppsala som ska tas till det, utan de pengar som vi använder till lyxkonsumtion, säger Micael Grenholm, som själv har fortsatt på den enkla vägen och som inte saknar det materiella.
– Snarare känner jag att det finns ännu mer jag skulle vilja göra mig av med.