Ett musikstipendium och en braskande larmartikel om akademikerarbetslöshet fick honom att välja musiken framför pedagogiken. Lennart föddes i Helsingborg och när han var 14 flyttade familjen till Sandviken.

Han började sin musikbana med dragspel, och övergick under ungdomsåren till saxofon, och spelade i Kurt Järnbergs kvartett. 1961 kom han till Uppsala för att läsa nordiska språk, litteraturhistoria och musikhistoria. Målet var att bli lärare, och därför hade en talpedagog ambitionen att lära honom riktiga tungrots-r.

– Tirri-tirri-tirri! Framför en spegel och en mikrofon läste jag högt, av någon anledning ur Pippi Långstrump.

Artikelbild

I Uppsala spelade han med Bosse Brobergs kvintett, bland annat på nationerna, och träffade sin blivande hustru, som Broberg presenterade med orden: ”Det här är den bästa jazzsångerskan i Dalarna”.

Lennart gjorde värnplikten vid S1, och som signalist fick han läsa ryska. Nostalgiskt berättar han om sin snälle fanjunkare som lät honom sköta om soldattorpet i Geijersdalen, där han spelade saxofon och dessutom hade ständiga nattpermissioner.

På 60-talet blev han bekant med musikerparet Monica och Carl-Axel Dominique, och hängde mycket i musikerkretsar i Stockholm och spelade bland annat på scenen i en revy med Monica Zetterlund, Monica Nielsen, Allan Edwall och Björn Gustafson. Ett stort stipendium från konstnärsnämnden gjorde att han hoppade av studierna trots att både musik- och litteraturvetenskapliga institutionerna ville ha honom kvar.

– Jag tänkte att jag lika gärna kunde vara en arbetslös jazzmusiker som en arbetslös akademiker.

Lennart är en av de yngsta originalmedlemmarna i Radiojazzgruppen, bildad 1966 med Jan Allan, Bosse Broberg, Arne Domnerus, Rune Gustafsson, Bengt Hallberg, Egil Johansen, Jan Johansson och Georg Riedel. Under 50-årsjubileet på UKK och Fasching förra året deltog oannonserat Georg Riedel som egentligen bara skulle leverera lite noter.

– Han uppskattade att få träffa de yngre musikerna, ja, yngre och yngre, i sanningens namn är de uppemot 50.

Under 80- och 90-talen blev Lennart Åberg Radiojazzgruppens kapellmästare och konstnärlige ledare. Han har även medverkat i eller varit bandledare för ett flertal musikensembler av växlande storlek, bland annat George Russell sextett, Oriental Wind och Rena Rama. Kulturpolitiskt aktiv har han alltid slagits för jazzens ställning. Lennart är stolt över att nu bli porträtterad i elfte volymen av Svensk Jazzhistoria som ska ges ut i höst, och presenteras i samband med Stockholms Jazzfestival. Serien skivboxar producerades ursprungligen av Rikskonserter: tio volymer med jazzhistoria.

Så för att kunna ge sig själv en rättvisande platshåller Lennart på att gräva i sitt förflutna.

– Jag fastnar hela tiden i grejer. Jobbet skulle kunna ta hur lång tid som helst. Det är livsfarligt att snöa in på det viset, säger Lennart, och han har rätt: plötsligt är vi inne på varför han tycker att den svenska jazzens guldålder inte var 50-talet utan 60-talet.

Matlagning har länge varit ett intresse, men under tidigt 60-tal var det ovanlig med exotisk mat som riktig spaghetti bolognese, en av Lennarts paradgrenar. Han skaffade en kinesisk kokbok – unikt på 60-talet – och hans ”de sex delikatessernas rätt” gjorde succé. Och efter en jazzturné på 80-talet i Indien började han excellera i komplicerade vegetariska grytor med autentiska ingredienser.

– Jag fick till och med tag i dyvelsträck som fanns gömt högst upp på en hylla i ett Uppsalaapotek.