Den lilla gruppen äldre damer som står utanför Aleris vårdcentral med stavar i händerna kurar däremot inte, de ser glada och förväntansfulla ut.
Sedan i början av september har de samlats här på Heidenstams torg på onsdagarna kl 11 för att gå stavgång tillsammans.
Stavgångs- och rullatorpromenaderna har på kort tid blivit mycket populära bland seniorerna i Nyby/Löten, och alla damerna ser fram mot att träffas för att promenera en timme tillsammans. Maj Nilsson bor i Nyby och fick tipset om stavgruppen när hon var patient på vårdcentralen.
– Jag var stel i ett knä, och distriktssköterskan Py Rundkvist erbjöd mig att följa med. Det är så trevligt att komma ut tillsammans med andra, säger Maj Nilsson, som denna gång också fått med sig maken Erik.
Sonja Granell och Berit Eriksson bor båda på Lings väg.
– Stavgångspromenader är bra! Felet är bara att det är för få som går. Folk får inte ändan ur vagnen, säger de.
Men skulle det inte vara skönare att sitta hemma och läsa i höstrusket en sådan här dag, lyssna på radio, se på tv, dricka kaffe och kanske äta praliner?
– Nä, fy sjutton för att äta praliner! säger Berit med eftertryck, och fortsätter:
– Allting har sin tid. Att gå ut en vända mår man bara bra av. Efter det brukar jag läsa eller lösa korsord, och kanske ringa vänner.
Alla är eniga om att det bästa med stavgruppen är att man kommer ut om man är med i den.
– Jag har svårt att komma ut på egen hand, men om man är med i gruppen är det en helt annan sak. Då blir det verkligen av, säger Gunborg Fredriksson som gått stavgång tidigare och nu återupptagit det.
– Det var en sjukgymnast som raggade upp mig, och jag nappade på det, säger hon.
Så kommer distriktssköterskan Py Rundkvist som anför promenaden. Hon är glad och positiv, pratar med alla damar, frågar omtänksamt Maj Nilsson hur det är med hennes knä. Med sig har hon Mona Wahlström, städare med eget företag som håller rent hos Aleris vårdcentral.
– Jag blev ombedd att rycka in för en av distriktssköterskorna en gång, och så klart man ställer upp. Det har jag fortsatt med, inte minst för att jag får träffa alla trevliga och roliga damer här!
Py mönstrar sin lilla rödkindade grupp som alla har stadiga grepp om stavar och rullatorhandtag och verkar otåliga att få komma iväg; intervjuerna har sinkat dem.
– En timme, okej? Bra, då går vi då, sa hon.
Så vandrar de iväg med de gyllengula höstlöven frasade under fötterna. Damerna skojar och skrattar under promenaden, och vi slår följe en bit.
Py Rundkvist berättar att vårdcentralen jobbar mycket aktivt med hälsofrämjande åtgärder som stress-, sömn- och överviktsgrupper riktade till blandade åldrar.
– Men när det gäller stavgångsgruppen valde vi att fokusera på äldre som kan ha svårt att ta sig ut på egen hand, och kanske inte känner sig så värst motiverade. Dessutom är det förstås en trygghet att gå i grupp. Hur länge vi ska fortsätta? Ja, vi kör så långt vi kan. Det kan vara lite knepigt med rullatorer i snön.