Stig Nordahls skrift om föregångarna till dagens lokaltidning Sigtunabygden finns bevarad i Riksarkivet. Hans intresse för historia och sin bygd har lämnat spår.
Själv har Stig Nordahl precis fyllt 80 och hans skrift om lokalpressen i Sigtuna, Stadens tidning, har 40 år på nacken i år. Det är rolig läsning för den som är intresserad av medier i allmänhet och lokalpress i historien i synnerhet. Den beskriver Sigtunas tidningars ägare och redaktörer från 1882 till 1960.
– Jag var nyfiken på Sigtuna stad och jag blev mer intresserad ju mer jag läste. Jag fick kontakter och fick låna gamla tidningar av människor i bygden. Jag var på arkiv också förstås men det tog sån tid, det var lättare att titta i lånade tidningar, säger Stig Nordahl.
Vi träffas i Kulturlänken i Märsta, ett kafé som ligger mittemellan Kulturskolan och biblioteket. Stig Nordahl har med sig skriften och han har även en kopia på vilka tidningslägg han gått igenom. Ett grundligt arbete.
– Det ett var spännande och roligt arbete att läsa tidningarna, särskilt hur man uttryckte sig på den tiden och hur annonserna var utformade. Jag försökte beskriva tidningens utveckling genom utdrag från Sigtuna veckotidnings start 1882, men det var svårt att kopiera direkt ur tidningarna, det blev för dålig skärpa, allt borde digitaliseras i stället, säger han.
Stig Nordahl har svårt att hålla sig för skratt när han läser direkt ur skriften där han återgivit både artikeltexter och annonser:
"Sångafton. En herre vid namn Sigfrid Laurin dunkade i torsdags å Sigtunastiftelsen med förfärande energi på pianot sig själv o.Chopin o. Sankey och ur strupen kom hemska ljud, som enligt programmet skulle föreställa sång. Hr Laurin bör återgå till näringarna och bönemötena."
– Man hade inte alls samma känsla för integritet på 1800-talet vid sekelskiftet till 1900, man skrev ut namn och man skrev negativa saker om folk, säger han.
Stig Nordahl är född och har växt upp i Orsa i Dalarna och efter några år dels i Zambia vid kraftverksbyggen för företaget Sveco samt i Stockholm och Sundsvall sökte han efter en lugnare tillvaro med mer bestämda arbetstider och reglerad ledighet.
– Jag sökte jobb här i kommunen som trafikingenjör, senare ombildades tjänsten till planingenjör. Först bodde vi i Valsta, sedan hus i Steninge men när barnen växte upp gick flytten till en lägenhet i Norrbacka där vi bor kvar.
Stig Nordahl flyttade till Märsta 1971 precis i samband med kommunsammanslagningen och fascinerades nyfiket av spännvidden mellan de olika kommundelarna.
– Jag har ett historiskt intresse och kom till den här pittoreska staden, Sigtuna, när jag flyttade hit 1971. Jag ville veta mer om hur det hade varit tidigare, hur staden hade växt fram och hur folk hade levat och verkat. Att börja rota i gamla tidningar kändes som en naturlig väg. Till vardags jobbade jag bland annat med järnvägstunnlarna under Arlanda, jag gjorde detaljplanen för det bygget så det blev ett stort spann mellan det då supermoderna och den gamla historiska Sigtuna stad. Det var spännande, säger han.
Är det dags för en ny skrift?
– Ja, det vore väl roligt om någon ville fortsätta. Men det blir inte jag som skriver den. Men jag släktforskar mycket och har omkring 5000 namn på personer jag är släkt med i min dator. Det är svårt att förstå att jag fyllt 80 år, jag har ju haft fördelen att få vara frisk så gott som hela livet, säger Stig Nordahl.
