”Han tar med sig intrycken hem till ateljén och låter dem mynna ut i färgstarka målningar, som ofta andas magi i en sagobetonad karaktär, gärna med vatten i någon form”. Olof Bendz känner igen sig i recensionen från en av alla sina utställningar.

– Visst får jag min inspiration från resor och natur. Att jag är seglare återspeglas i det stämningsskapande vattnet, som ofta finns med i mina bilder.

Ateljén är på andra våningen i det röda, vackra före detta missionshuset i Husby-Sjutolft där Olof och hustrun Maria bor sedan 35 år.

– En ruggig höstdag var vi på en spontan utflykt, såg huset, kom in, mötte en tänd brasa i köket, och när mäklaren sedan ringde oss någon månad senare fanns ingen återvändo.

Olof började sin lärarbana i Upplands Väsby, fortsatte sedan i tre Bålstaskolor: Kvarnbacken (nuvarande Futurum), Gransäterskolan och som avrundning Gröna Dalen.

– Ett kreativt jobb med flera tusen elever. Jag tröttnade aldrig. Tvärtom, jag kunde sätta mig direkt vid staffliet när jag kommit hem efter en hel dag i skolan.

Olof berättar om sina projekt tillsammans med eleverna i ämnet bild. Stora projekt.

– På Gröna Dalen byggde vi en medeltida stad i modell. Eleverna, från årskurs tre till nio, jobbade uppåt i klasserna med allt från enkla små figurer till svårare delmoment som kyrkor och palats. Den sociala kontakten mellan åldersgrupperna betydde mycket för allas inspiration.

Vid vårt besök i det tidigare missionshuset förberedde Olof Bendz påskhelgens Konstrunda. På staffliet ett pågående arbete, som möjligen kunde beskrivas med ett citat hämtad ur en annan av recensionerna: ”…undflyende verklighet, en jordisk drömvärld”.

– Mina verk försöker fånga en blandning av yttre verklighet och mina egna visioner, sammansatta till en ny helhet i bilden, där slutresultatet blir just en drömvärld.

Många tavlor var tillfälligt uppställda efter väggarna inför utställningen. Mer undanskymda några enbart påbörjade oljemålningar, grundade med äggoljetemperera som ” … ger bra lyster åt bilderna utan de hårda kontrasterna mot en vit duk”. I ett hörn, också de under arbete, några ytterst detaljrika blyertsteckningar.

– Blyertsteckningarna blir närmast petiga i allt det lilla. I måleriet hade jag mer flygande drag tidigare … nu mer detaljer också där.

I ateljén väntar även en duk med otvetydigt motiv från en italiensk bergsby.

– Jag gör skisser och tar foton under vandringar och seglaster. Målar nästan ingenting ute, oavsett om det handlar om ett blivande toscanskt landskap i olja från Monte Amiato, eller en trolsk stämningsbild i blyerts med motiv hämtat från den svenska skärgården.

Du seglar, du vandrar när och fjärran i naturen. Frågan känns därför helt naturlig; i vilken riktning är du på väg med ditt konstnärliga skapande?

– Jag vill alltmer fördjupa mina arbeten. Jobba parallellt med flera målningar eller teckningar, för att i efterhand kunna komplettera med det som jag ser fattas i kompositionen.

Men måleriet är inte nog. Även musiken har en viktig del i vardagen.

– Jag är körsångare och spelar gärna fiol vid midsommarstången. Men också här i ateljén är det ständigt musik; framför allt Mozarts pianokonserter. Men i alla lägen helst på vinyl. Känns mer äkta så.