Trots det höstgrå morgonvädret skiner Malin Forsmans när vi träffas utanför Strandkaféet i Sigtuna. I handen håller hon sitt gesällprovsdiplom och medaljen i en liten blå ask. Totalt var drygt 300 gesäller och mästare från närmare 40 olika hantverksyrken på plats i Blå hallen i Stockholms stadshus i början av november för att motta bevis för sina yrkeskunskaper. Malin Forsmans var den enda av de 20 målargesäller som var på plats som fick motta medalj.

– Det betyder väldigt mycket för mig, det betyder att jag är en riktig hantverkare. Jag har jobbat hårt i nio år för detta och nu var det dags, säger hon.

Malin Forsmans älskar sitt yrke och det rådde aldrig någon tvekan om vilken bana hon skulle välja. Hon gick bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet och valde inriktning måleri inför år två.

Artikelbild

| Malin Forsmans tilldelades medalj och gesällbrev under ceremonin i Stockholms stadshus i början av november.

– Jag är ingen teoretiker, jag är praktisk, kreativ och rastlös. Jag har vetat sedan jag var liten att jag ville bli målare, i sjunde klass bestämde jag mig. På gymnasiet hade jag fantastiska lärare som såg vad som bra och mindre bra, säger hon.

När Malin Forsmans får frågan om vilken uppgift hon gillar mest inom sitt yrke svarar hon snabbt:

– Alltihop förutom att slipa kanske, men då gäller det att bli bra på att spackla i stället, då slipper man slipa, säger hon och skrattar.

Gesällprovet innebar förutom den teoretiska delen även praktiskt prov. Lärlingarna blev tilldelade ett projekt, i Malins fall en lägenhet i Stockholmsområdet. Där utförde hon arbetet som om hon skulle ha gjort det på uppdrag av en kund, på ackord, och det började med en förbesiktning.

– Jag fick en riktigt risig lägenhet med flera lager tapet på väggarna, hemmatapetserad.

Hur syns det?

– Hur? Det syns, säger Malin Forsmans med tyngd på sista ordet.

– Ofta är det tapetserat på socklar och lister, tapeterna hänger sisådär och mönsterpassningen är inte som den ska vara. Jag ser sånt direkt när jag kommer in i ett rum.

Slutbesiktningen av uppgiften görs sedan av en utomstående besiktningsman som noga går igenom allt, som klämmer och känner på väggar och synar snickerimålningar. Malin Forsmans visar genom att dra med pekfingret under fönsterbrädet i kaféet där vi sitter.

Nu vill hon utveckla sina kunskaper och förkovra sig. Kanske det blir ett eget företag så småningom, hon är sjätte generationen målare i sin familj på pappans sida.

– Jag är så lyckligt lottad att jag har min pappa som är kunnig inom området, han har och kan lära mig mycket. Jag vill alltid fortsätta inom måleriet, jag vill lära mig allt och utveckla mig. Tapetsering, kulturmålning, gamla tekniker, oljefärger, dekorativ målning och dekorativ spackling, säger Malin Forsmans.

När hon inte målar, (vilket hon oftast gör, bland annat renoverar hon sin egen lägenhet och byter tjänster med en kompis som också renoverar sin lägenhet), är hon gärna ute med sina hundar. Hon har två mopsar, Yoda och Leia, Star warsfantast som hon är.

Malin Forsmans tejpar alltid upp rutor på en av sina väggar där hon provar olika målningstekniker. Målar och målar över igen och igen, rådfrågar sin pappa och provar på nytt. Nu när hon renoverar sin egen lägenhet är det svårare men hon har hittat en lösning.

– Mamma ställer upp. Hon håller en vägg hemma i sitt hus öppen för mig, säger hon.