Dajana Susak är inne i en period där hon reflekterar mycket över livet hon lever. Och hon känner att hon har mycket att vara tacksam för.

– Jag trivs på jobbet, jag har en underbar man, föräldrar och släkt som mår bra och barnen är i en sådan ålder när vi kan diskutera saker och ha roligt tillsammans. Just nu känns livet riktigt härligt. Jag önskar att jag kunde frysa tiden, så att det kan fortsätta vara så här, säger hon.

Dajana Susak har lätt till skratt och har oftast ett stort leende på läpparna. Men när hon pratar om vad föräldrarna varit med om, blir hon allvarlig.

Artikelbild

| Dajana Susak firar sin 35- årsdag med att bjuda hem vänner på middag och sedan gå ut på krogen. ”Det känns underbart att fylla år eftersom livet känns så bra just nu” tycker hon.

– En anledning till att jag reflekterar mycket över mitt eget liv just nu, beror på att mina föräldrar flydde till Sverige från Bosnien och Hercegovina när de var i min ålder. Den här tryggheten i livet jag har nu, hade inte de.

Hon berättar att familjen levde ett bra liv när kriget plötsligt kom.

– Mina föräldrar lämnade allt. Och kämpade så hårt för att börja om på nytt i Sverige, för att jag och mina syskon skulle få ett bra liv. Allt handlade om att bygga upp det de en gång haft.

Själv var Dajana 9 år gammal när familjen kom till Sverige. Hon minns kriget, men säger att hon först nu som vuxen förstått innebörden av det.

Artikelbild

| Dajana Susak firar sin 35- årsdag med att bjuda hem vänner på middag och sedan gå ut på krogen. ”Det känns underbart att fylla år eftersom livet känns så bra just nu” tycker hon.

– Jag kommer ihåg att vi hade väskor som stod packade i hallen och att varningssirenerna tjöt och man behövde springa till skyddsrum.

– Men jag kommer inte ihåg att jag kände mig rädd. Mina föräldrar gjorde ett mycket bra jobb med att skydda mig och syskonen från kriget. Jag tyckte att det var roligt att få träffa andra barn i skyddsrummet och jag kommer ihåg hur FN-soldater vinkade och kastade ut godis från sina stridsvagnar när de körde förbi.

Väl i Sverige fick familjen ett bra mottagande.

– Vi fick mycket hjälp när vi kom hit och vi är fortfarande vänner med den kontaktfamilj som hjälpte oss när vi var nya i Sverige. Att någon tror på en och ser en är av största vikt för att komma in i samhället, säger Dajana som särskilt minns en lärare som uppmuntrade henne till att börja läsa böcker på svenska.

För Dajana Susak är familjen A och O.

– Mina syskon och mina föräldrar är stora stöttepelare och relationen till dem är något jag verkligen värnar om. Mina föräldrar har gett mig förutsättningar till ett bra liv i dag och det är jag väldigt tacksam över. Att tänka på det negativa finns inte i min värld. Vi är lyckligt lottade som har fått den här chansen och att ta den har varit en självklarhet.

Varje sommar reser Dajana Susak till Kroatien med sin man och sina barn. Så ofta de kan försöker de också besöka släktingarna i Bosnien och Hercegovina.

– Mina barn kommer att växa upp i Sverige men jag tycker att det är viktigt att de ser hur andra lever

och lär känna andra kulturer och levnadssätt. Den trygghet vi har här i Sverige med alla skyddsnät, finns inte överallt.

Hon tror inte att folk inser hur bra Sverige är på det viset.

– Här finns lagar och regler som verkligen följs och du får samma vård och utbildning oavsett om du är rik eller fattig. Ingen kan betala sig till fördelar.

Mycket av sin fritid just nu ägnar Dajana Susak åt att renovera huset i Lövstalöt, där de precis blivit färdiga med köksrenoveringen. Själv har hon stått för att göra ritningar, måla och projektleda arbetet.

– Jag är väldigt glad över vårt nya skafferi. Det är nog ett tecken på att man börjar bli vuxen att man kan glädjas över ett skafferi så pass mycket, säger hon och skrattar sitt smittande varma skratt.