Han är en av de gäster på Ekebyhus som bott där längst och är en mycket lärd herre. Helmer Ringgren behärskar hebreiska, grekiska, latin, arabiska, arameiska, syrianska och fornegyptiska - bland annat.
Vant styr han rullatorn genom de långa vindande korridorerna till sin lägenhet. Vi slår oss ner och han börjar sin berättelse om bondpojken från Gotland som blev professor i både Uppsala och Åbo.

- Det var en liten socken med små gårdar, och alla kände alla. Där fanns en naturlig gemenskap, säger Helmer Ringgren som i somras återvände till sitt Gotland för att titta till den gamla gården.
- Den har väl en 102 år på nacken, men den stod kvar.
Det var hans mamma och hans morfar som tyckte att han skulle läsa vidare.
- Jag misstänker att min morbror betydde mycket för mig. Han satt i kommunfullmäktige, var valnämndsordförande och ombud för Brandstodsbolaget. De båda ville väl att det skulle bli något av mig, och jag ställde upp på det.

Men sjukdom gjorde att Helmer Ringgren aldrig fick tillfälle att börja på läroverket i Visby. I stället ordnade hans morfar så att han kunde börja läsa på Hermods.
Här avbryter sig Helmer Ringgren för att berömma korrespondenskurserna, och hans klara blå ögon lyser:
- De där kurserna var viktiga på den tiden. Det fanns även tekniska och praktiska korrespondenskurser. Det var en samhällsinsats som gav många chansen till utbildning. Studieteknik? Ja, den fick jag ju efter hand under jobbet.

Helmer Ringgren tog studenten som privatist i Stockholm våren 1936, 19 år gammal. I augusti kom han till Uppsala för att studera. Först bodde han inhyrd i en familj, och senare på studenthemmet Övre Fjellstedtska på Rundelsgränd.
- Jag minns särskilt det goda kamratskapet. Egentligen var Övre Fjellstedtska enbart avsett för teologer, men vi var av alla möjliga sorter. Det hindrade inte att vi hade en bra gemenskap, och utbytte många djupa tankar, säger Helmer Ringgren och ler lite åt minnet av studentårens filosofiska diskussioner.
En av hans lärare var legendariske H S Nyberg som med sitt språköra genast kände igen ett annat.
- Han frågade: "Kan herr Ringgren någon arabiska? Och jag svarade nej. Kom på måndag så börjar vi, sa han. H S Nyberg var en fantastisk lärare.

Under andra världskriget rådde speciella förhållanden på Gotland, och alla var inkallade till beredskap. Helmer Ringgren låg på Visbyslätten och vaktade stranden-gränsen. Med militära befogenheter rekvirerade man strandbodar, och all förflyttning skedde per cykel, minns han.
Tillbaka i Uppsala läste han teologi.
- Jag trodde att det kunde leda till ett bra yrke. Och vid sidan av blev det så att jag läste in en del språk, säger Helmer Ringgren som prästvigdes 1942.

Hans biskop ville placera honom på Gotland, men han bad att i stället få semestervikariat i olika gotländska församlingar om somrarna.
För det var egentligen Uppsala och forskningen, inte predikandet, som lockade.
- Innerst inne visste jag hela tiden att jag skulle studera vidare. Min lärare, professor Widengren, var intresserad av principfrågan hur gudar utvecklas och hur nya gudar kommer till.

I sin doktorsavhandling från 1947 tog Helmer Ringgren upp just den frågan, hur gudstro upp­kommer. Det är ett ämne som mer än 60 år senare fortfarande engagerar honom.
- Jag tycker det är intressant att veta hur religionen har blivit vad den nu är.
Hans första tjänst blev dock inte i Uppsala utan i Åbo. Där blev han tillförordnad professor i Gamla Testamentets exegetik och undervisade i hebreiska.

Men Åbo är ju en finskspråkig stad? Hur gick det?
-Finska är ett svårt språk, men bor man i en finskspråkig stad måste man ju lära sig det. Lustigt nog hade jag redan lärt mig lite finska innan, hemma på Gotland. Vi tog oss an finska barn under kriget, och professor Björn Collinder skrev i sammanhanget en liten kortfattad ordbok och uppmanade sina elever att lära sig språket. Det gjorde jag.

Efter tiden i Åbo fortsatte Helmer Ringgren i Uppsala som docent. Han har bland mycket annat tillsammans med Åke W Ström skrivit den klassiska läroboken Religionerna i historia och nutid som många studentkullar läst under åren.
Tillsammans med familjen bodde och arbetade han också i Chicago, USA, i tre år. Också där undervisade han i Gamla Testamentets exegetik. Så blev professuren i Uppsala ledig, sedan sittande professor avlidit. Men Helmer Ringgren valde att inte söka tjänsten.
- Det kändes som att jag inte ville göra anspråk på den. Men då blev jag i stället kallad, säger Helmer Ringgren, som stannade vid Uppsala universitet fram till pensioneringen.

I dag räcker hans ögon inte längre till för att läsa. I stället lyssnar han en hel del på radio, och gärna på klassisk musik som spelas på tisdagarna på Ekebyhus. Lite sorgset konstaterar Helmer Ringgren att alternativet talböcker nog inte är något för honom.
-Jag råkar vara intresserad av främmande texter, och jag tror inte att jag kan få dem intalade på det där viset.