Det goda liv han lever i dag skulle föräldrarna inte kunnat drömma om, med fritid och utlandsresor. Lennart Karlberg växte upp under andra världskriget, i små omständigheter i en arbetarfamilj i Eskilstuna. Nöjena var få, försakelserna desto fler. Han hade läshuvud och kom in på läroverket, men det fanns inte tillräckligt med pengar för att läsa vidare.
– Men jag lovade mina föräldrar dyrt och heligt att jag skulle utbilda mig på något sätt och ”bli något” i alla fall.
Han slutade skolan när han var 16 år, och blev springpojke i en herrekipering i hemstaden. Lönen sparade han tills han hade råd att utbilda sig i Borås, då Sveriges textilcentrum nummer ett. Sedan började han som säljare i en herrekipering, och blev snart chef. Därefter övertalades han att lämna det privata affärslivet och satsa på Kooperativa förbundet.
– Både min mor och två syskon jobbade inom KF.
Det gjorde också blivande hustrun Marianne. Henne träffade han 1961 när han arbetade på Domus i Uppsala.
– När det gället KF var det möjligheten till utbildning jag hade i sikte. På den tiden hade ju KF Vår Gård, ett lyckokast och ett högtstående utbildningscentrum. Där fanns massor av resurser, och dit kom akademiker, politiker och andra föredragshållare.
Han utbildade sig på kvällstid parallellt med jobbet, och blev biträdande avdelningschef i Södertälje, avdelningschef i Luleå, därefter planchef på gigantiska, ultramoderna Frölundatorg i Göteborg, och sedan biträdande varuhuschef.
– Där fanns allt! Vi hade allt från kosmetik och herrekipering till radio, tv och blomsteraffär. Vi fick till och med sälja guld, vilket få varuhus hade tillstånd till, säger Lennart Karlberg, som var varuhuschef för Domus Partille när han fick erbjudande om att starta egen Järniabutik i Kalmar.
– Jag hoppar gärna på något nytt, så vi bosatte oss i Mörbylånga på Öland. Järnaffären gick bra, men arbetsdagarna var långa och kravet på söndagsöppet blev allt starkare. Då lade vi ner och flyttade till Uppsala, där Marianne har sina rötter.
Han återvände till kooperationen som säljledare för Obs! i Gränby centrum, då med inte mindre än 60 anställda kassörskor. Där var han en aktiv medlem i köpcentrets styrelse.
– Jag arbetade hårt för gemensam annonsering och gemensamma personalfester med andra butiker i köpcentret. Roligast var att ordna julfester och personalfester. Det skapade fin stämning bland de anställda.
Lennart minns Gränbyåren som roliga och stimulerande. Samarbetet ledde bland annat till att personalen på Systembolaget otroligt nog brukade öppna butiken en timme tidigare för personalen i centret under jul- och nyårshelgerna. Han blir lite sorgsen när han tänker på hur tiden farit fram med kooperationen,samtidigt som han är glad över att ha fått uppleva dess storhetstid.
– Kooperationen har förvaltat sitt pund dåligt. Det är så ledsamt. Ett fel var att låsa budgetar centralt. Det gjorde att de tillfällen som kom, de gick förlorade, säger Lennart som själv struntade i att följa alla regleroch ändå fick beröm när han förväntade sig en utskällning: ”Honom ska ni se upp med. Han kan göra affärer.” fick han höra inför kollegerna.
Förutom familjen har idrotten varit hans stora avkoppling. Han började som ung med fotboll för Verdandi i Eskilstuna, då i allsvenskan.
– Eskilstuna hade även tre division 2-lag, minns Lennart som varit aktiv inom de fotbollsklubbar som funnits på alla orter han bott i.
Här engagerade han sig i Sirius och var verksam i styrelsen i 16 år. I dag är han en aktiv pensionär med mängder av intressen. Och när han ser tillbaka på livet kan han konstatera att han höll löftet till sina föräldrar – vars livsvillkor var så annorlunda jämfört med hur hans eget liv blev.