Kvinnorna i Reija Karjalainens ateljé lever livets glada dagar. I eleganta klänningar njuter de av cocktails och choklad.
– Min son har döpt dem till partybrudar. För ett par år sedan dök det plötsligt upp män också och nu har jag även börjat måla barn, berättar Reija Karjalainen som inte alltid är medveten om hur hon bestämmer sina motiv.
I ateljén i Kronhem strax utanför Knivsta, som från början är familjens garage, har hon i omgångar haft öppen ateljé med försäljning.
– Jag ska försöka ha öppet lite mer aktivt under sommarhalvåret framöver. Det är roligt att få besök, men man måste balansera lite. Jag behöver även få arbetsro, och så känner jag mig lite instängd när jag inte kan åka härifrån, säger Reija Karjalainen.
Hon är född i norra Finland och bodde där de första fyra åren i sitt liv innan familjen 1969 flyttade till Sverige.
– Det var många finländare som flyttade hit då och min pappa var lite äventyrlig av sig. Han fick jobb på Volvo i Köping och jag har vuxit upp i Arbogatrakten.
Hon säger att hon är ”mer landet än stad”, men den plats i Sverige som hon verkligen förälskade sig i när hon kom till var Helsingborg, och efter gymnasiet var det också södra Skåne hon sökte sig. Planen var att studera juridik, men först jobbade hon några år. Hon hann med att jobba på en bensinstation, som annonsförsäljare och på häktet innan det var dags för juridikstudier i Lund. Men vid det laget hade hon börjat ana att det egentligen inte var jurist hon ville bli.
– Jag hade ju fått en bra insyn i hur åklagare och advokater hade det när jag jobbade på häktet, men jag var så låst vid mina planer. Efter två års studier slog jag ihop lagboken. Det var många som tyckte att jag kastade bort de där två åren när jag hoppade av studierna, men det har jag aldrig tyckt själv.
Efter en separation flyttade Reija Karjalainen med sin lille son till Stockholm och Östermalm. Året var 1996 och måleriet skulle snart komma in i hennes liv.
– Jag lärde känna en kvinna som hade en ramaffär och hon erbjöd mig jobb. Plötsligt stod jag och ramade in tavlor. Och det var då jag började känna suget att måla själv.
Hon hade egentligen aldrig hållit på med måleri, mer än som liten på det sätt som alla barn gör. Men hon hade fått mycket beröm av sin bildlärare i skolan och hade under åren i Skåne fått många vänner med kreativa yrken. En eftermiddag satt hon i sin lägenhet och kände sig uttråkad.
– Då fick jag en snilleblixt. Jag tog min tvååring under armen och gick ut. Fem minuter innan färgaffären stängde gick jag in och bad om oljefärger att måla med. Och när jag kom hem och sonen hade somnat satte jag igång, berättar hon.
Då var det silkepapper hon målade på eftersom det var det enda hon hade hemma. I dag köper hon duk på rulle och målar på den sträva baksidan av duken, som hon under arbetet har uppspikad på väggen i sin ateljé.
– Jag känner faktiskt inte till någon annan konstnär som gör så, men jag vet några som har provat, säger hon.
I Knivsta hamnade hon när hon mötte sin blivande man Håkan, som bodde i huset i Kronhem sedan tidigare.
– Vi letade efter ny gemensam bostad när han istället föreslog att jag skulle flytta in här.
Reija Karjalainen jobbade som lärarvikarie i Vassunda en tid, men när hon blev fick sin andra son och blev mammaledig tog målandet ännu mera fart och sedan tio år tillbaka jobbar hon heltid med konsten. Närmast väntar en utställning på Rolls galleri i Uppsala i mars.
– Det är ett tag kvar så jag har inte riktigt bestämt vad jag ska ta med mig dit. Jag hinner nog måla en del nytt tills dess också.
Vågar vi gissa på en och annan partybrud?