50-årsdagen firade Mari-Louise Schylander tidigt med familjen. Tillsammans reste de strax före jul till Dominikanska republiken. När vi träffas för intervjun är det i början av december och hon är lite ledsen över att den yngste sonen fått förhinder att resa, men anledningen glädjer hon sig desto mer över.

– Jag har verkligen längtat efter den här resan, men det är ändå sorgligt att han inte kan följa med, han har precis blivit pappa. Men jag blev ju farmor och det är underbart, mitt första barnbarn, en pojke. Folk sa till mig att jag kommer bli så tossig och att det är som att få barn själv, det kunde jag inte förstå. När han föddes blev det verkligen nästan samma känslor som då jag fick barn själv. Jag vill vara med honom hela tiden, han är så lik sin pappa Emil, jag har nästan svårt att resa iväg, säger Mari-Louise och det lyser om henne när hon berättar.

Mari-Louise Schylander är född på Lidingö. Det unga paret flyttade in i en lägenhet i terasshuset i Steninge, Märsta och

Artikelbild

| Mari-Louise Schylander gillar värme. Därför firar hon tillsammans med familjen, med en resa till Dominikanska republiken.

efter några år blev det flytt till ett hus. Hon gick i sin mammas fotspår och läste till förskollärare.

– Jag fick min första anställning när jag gjorde praktik på en förskola, då var jag 18 år. De frågade om jag ville vara med och öppna en helt ny småbarnsavdelning så jag skrev på avtal under praktiken och fortsatte sedan att jobba där. Men jag hade som mål att bli färdigutbildad förskolelärare så jag sökte till Uppsala universitet. 1992 blev jag utexaminerad som förskollärare.

Att fylla 50 är inga problem, det är mest en siffra, tycker Mari-Louise Schylander. Men när hon tänker efter känns det ändå som en ganska lång tid av livet redan passerat och livet känns lite kort.

– Livet började vid 45, jag kan njuta och ta vara på livet på ett annat sätt. Jag tycker jag har mognat. Dessutom fyller alla runt omkring mig 50 så nu är det min tur. Men det känns som jag har lite ont om tid, säger hon.

Hon gillar att träna och gärna att träna hårt. Hon har avverkat en halvmara, efter den slutade hon med den typen av löpning. Eftersom hon är en tävlingsmänniska blev det stressande att springa efter klocka och jaga tider, men det hörs att hon ändå är stolt och glad över sin halvmara. Efter ett tag kom suget att springa tillbaka, då upptäckte hon att det inte behövdes någon tidtagning. Nu hobbyspringer hon i stället för att må bra och för att det är en njutning.

På köksbordet står en julblomma, adventsljusstaken är dekorerad med nötter runt ljushållarna, på bordsskivan ligger två tallriksunderlägg med egna foton. Det ena med en bild på hela familjen glatt leende mot kameran, det andra med en naturbild från en semester i Thailand.

– Vi har rest dit flera gånger, vi blev kära i landet direkt. Vi tycker om att resa enkelt gärna med ryggsäck och utan att packa flådiga kläder. Ta dagen som den kommer och gärna bo billigt. Jag reser gärna tillbaka dit igen.

Mari-Louise Schylander har varit gift med sin man i 30 år men det har inte kommit gratis, menar hon.

– Efter småbarnsåren tog vi varandra för givet och behövde hitta tillbaka. Vill man fortsätta leva ihop får man jobba för det också, det är inte på topp hela tiden. I vardagen behöver man prata med och lyssna på varandra, se den andra, laga middag till varandra, säga fina ord. Men också se till att inte göra allt tillsammans, ha olika aktiviteter och ge varandra tid, säger hon.