Vi minns Agneta som en arbetsmänniska, alltid noggrann och pliktuppfyllande, men också som en god kamrat. Hon bedrev forskning, skrev artiklar och rättade skrivningar med samma fermitet och var under många år recensent i Upsala Nya Tidning.
Under sina studier fördjupade sig Agneta i nordisk och jämförande folklivsforskning och under senare delen av 1970-talet började hon arbeta på dåvarande Uppsala landsmålsarkiv (ULMA). Som arkivarie hade hon hamnat på rätt plats och fann det område som skulle bli hennes huvudsakliga forskningsfält. På 1980-talet påbörjade hon forskarutbildningen i etnologi och blev timlärare vid Etnologiska institutionen i Uppsala. År 1996 disputerade hon på avhandlingen Föreställningen om den ideala uppteckningen. En studie av idé och praktik vid traditionssamlande arkiv. Ett exempel från Uppsala 1914–1945.
Efter disputationen fortsatte Agneta sin akademiska bana och anställdes som lektor vid Södertörns högskola, där hon även blev prefekt vid en av institutionerna. Som chef kom hennes noggrannhet och pliktkänsla väl till pass. Hon uppskattades av medarbetare och studenter. Prefektuppdraget var krävande, men hon hann ändå med sin forskning. Med välvässad penna författade hon artiklar inom arkivområdet, forskningsfältet sed och tradition samt inom personhistoria. Som pensionär forskade hon om den förste arkivchefen på ULMA, Herman Geijer.
I de mentorsprojekt som skapades vid Uppsala universitet var Agneta en uppskattad kraft, som generöst delade med sig av sina erfarenheter. Hon var också en sällskapsmänniska, som uppskattade samvaro i glada vänners lag. Till fester och jubileer skrev hon gärna fyndiga verser och stämde glatt in i ”Gamla klang och jubeltid” vid akademiska högtider.
Agneta lämnar ett stort tomrum efter sig, både som forskare och kollega men framför allt som vän. Vi minns henne med saknad och värme.