Alf och undertecknad möttes första gången som kandidater på tandläkarhögskolan i Stockholm och en livslång vänskap inleddes. Ordet vänskap är viktigt i sammanhanget eftersom våra karriärer som tandläkare har skett på olika geografiska platser men trots detta har vänskapen varit definitiv.
Som tandläkarstuderande var den obligatoriska värnplikten uppdelad på fyra somrar varav de två första i vårt fall var förläggning på trängregementet T1 i Linköping. I Linköping fanns Saabs flygplats och Linköpings flygklubb. Medan vår ”lumparkompisar” avnjöt något civilt i staden efter dagens militära övningar cyklade vi båda till flygfältet och lärde oss segelflyga.
Andra sommaren kunde avslutas med giltiga segelflygcertifikat. Mycket fina gemensamma upplevelser som vi i vuxna liv vid våra möten kunde återminnas.
Redan på tandläkarhögskolan mötte Alf Sigrid som blev hans kollega, livsledsagarinna och klippan i familjen. Hennes stöd var viktigt i de krävande situationer som kom att inträffa. En planerad flytt till Tyskland hade vållat förändringar. Därför, när den inställdes av yttre faktorer, tvingades fram ny praktik. Men Alf gav sig inte. Han inredde en ny praktik och fortsatte i dåvarande hemstaden Örebro.
Alf hade de högsta ambitioner som tandläkare. Han låg i framkant i den tekniska utvecklingen inom yrket. Alf var föregångare när det gällde rotfyllningar. Han använde tidigt N2, ett material för rotfyllningar som svenska myndigheter först sa nej till. N2 godkändes av EU och därmed även i Sverige.
Dentalbranschen blev ett annat område där hans uppfinningsrikedom kom till sin rätt.
Ett hårt slag drabbade Alf när hans kära Sigrid omkom i en fallolycka. Saknaden var stor.
Alf är nu borta men, den sorts vänskap som Alf har representerat, är något unikt.