Pappa föddes 1928 och växte tillsammans med sin bror Gunnar upp i ett kärleksfullt lantbrukarhem i Stora Mellby socken i Bjärke härad, Västergötland. Han började småskolan 1935 och gick då, som inte ovanligt på den tiden, tre dagar i veckan. 1938 började pappa i Stora Mellby Skola där han slutade 1942.
Redan på den tiden briljerade han i kunskap och minneskonst och kallades ”professorn”. Vintern 1943 väntade ”fortsättningsskola” i sex veckor och då väcktes en enorm kunskapstörst som varade livet ut. Därefter tog han sig an Hermodskurser i gymnasieämnen som svenska, historia, biologi. Därtill samtliga radiokurser som gavs. Efter att vintern 1944 blivit konvalescent passade han på att lära sig esperanto. Pappa och hans vänner anordnade även många studiecirklar i skilda ämnen. Han abonnerade även på Nordisk Familjebok där han bokstavligen läste varje uppslagsord, prickade för särskilt intressanta, strök under och gjorde anteckningar.
1944–1955 arbetade pappa på gården men tog även påhugg med skogsskötsel, dikesgrävning och sågverk. Han var även aktiv i frisksportarrörelsen och hade en förening som hette Stora Mellby sport-och frimärksklubb. Filateli var en passion som kvarstod till slutet.
1955 väntade Färgelanda Folkhögskola. 1957 gick han ut som kursetta. Han läste utöver de ämnen som gavs på eget initiativ in komplett realskoleexamen.
1957–1958 var det dags för lantbruksskola på Hvilan i Skåne, på samma plats följt 1958–1960 av ett mer avancerat ”specialgymnasium för lantbruks- skogs- och mejeristuderande”, en skola som försörjde Lantbruksuniversitetet med många adepter. Så blev fallet även för pappa som flyttade till Uppsala och började på SLU. Efter avlagd agronomexamen blev han snart anställd som forskarassistent inom institutionen för markvetenskap, avdelningen för hydrologi. Där avlade han licentiatexamen och fortsatte karriären i olika roller till pensionen 1993. Därefter fortsatte han som ”frilansande” forskare till 1995.
I Uppsala träffade pappa Åsa och hennes Marie. Anders och Åsa gifte sig 1964 och familjen utökades med Charlotta, Thure och Andreas. Familjen bosatte sig i Vilan. Där levde pappa sitt fortsatta liv – efter Åsas bortgång 2007 ensam – till dess han flyttade till ett fint boende där han var de sista tre åren. Pappa förlorade aldrig tankeskärpan eller sitt fenomenala minne och fick somna in lugnt och stilla i sitt fina rum.
Vi tackar världens bästa pappa för den han varit för oss.