Anders var en mycket mångsidig person som kombinerade ett framgångsrikt yrkesliv med ett aktivt deltagande i kulturlivet och i sällskapslivet. Där visade han otaliga prov på idérikedom, humor och slagfärdighet.
Anders var en sann humanist med en väl fungerande moralisk kompass. Som advokat var han problemorienterad och noggrann. Många klienter kan vittna om hans idérikedom och förmåga att lösa kundens problem. Han trivdes mest med att vara till hjälp för små och medelstora företag, där hans råd präglades av en allsidig belysning och ett starkt engagemang.
Vid sidan av yrkeslivet var Anders en gudabenådad underhållare. Han var snabbtänkt, spirituell och djärv i formuleringarna. Redan som gymnasist i Sundsvall var han känd för sina spex och dråpliga sketcher. Nationslivet och sällskapslivet i Uppsala blev därför en naturlig plattform för hans kreativitet och humor. Han var mycket aktiv i JuvenalOrden och blev så småningom dess stormästare. Han var synnerligen produktiv och var huvudförfattare till underhållningar som ”Tåget går 19:14” och ”Gammal meny”.
Varhelst han medverkade satte han sin färg på tillställningen. Hans briljans, oräddhet och djärvhet att ta ut svängarna väckte stor munterhet men kunde också i sällsynta fall leda till att vissa blev förargade. Hans intresse för litteratur och teater ledde till en bok om von Sydow-morden på 20-talet, en bok som han omarbetade till en pjäs som blev en riktig långkörare på Uppsala Stadsteater. In i det sista arbetade han med ett nytt dramatiskt verk för stadsteatern.
Familjen med Anna och barnen stod alltid i centrum. En viktig samlingsplats har fritidsstället på Ljusterö varit. Där kunde han även få visa sin förmåga att snickra och måla. Anders var mycket omtänksam och hade en stor empatisk förmåga. Han kunde lätt sätta sig in i situationen för människor som hade svårt. Utan några åthävor agerade han spontant och inkännande för sina medmänniskor. Vännen Anders lämnar ett stort tomrum.